Religion & Relation
"Hahaha gud så söta! Tänkte passa på och fråga efter lite tips, jag tror att jag läste nånstans i bloggen att du var muslim och jag gissar på att David inte är det. Jag själv har ungefär samma situation så jag undrar hur man bäst kommer ut det med, mamma kommer inte direkt bli överlycklig över det faktumet. Har du några tips på hur man kan få föräldrarna att vara okej med det?"
Hejsan! Tekniskt sätt är jag muslim eftersom min pappa är det, men jag lever mest efter min egen tro om att bara vara en god människa. Religion har aldrig varit något problem mellan mina föräldrar och David, men jag kan ge dig lite råd om vad jag hade gjort ifall det hade varit så.
Eftersom det är ett ganska känsligt ämne, där både du och de människor du älskar kan bli sårade är det nog bäst att vara lite försiktig i början. Sätt dig ner med dina föräldrar i lugn och ro när ni är ensamma och säg att det är något viktigt du vill prata med dem om. Prata lugnt och förbered dig inför det du ska säga innan, om du tror att du kommer bli nervös. Påminn dem om hur mycket du älskar dem, att de betyder allt för dig och att du hoppas att de kan förstå. Berätta sedan om killen. Hur han är och vad han betyder för dig. Försök att säga detta på ett så moget och lugnt sätt som möjligt, då kommer de bäst att se dig som vuxen och smart. Påminn dem om det också. Att de har uppfostrat dig väl, till en smart och självsäker tjej som inte är naiv. En tjej som vet vad hon gör och som också har fått lära sig att det är en människas hjärta och personlighet som räknas. Att du respekterar killen, även om han inte är muslim, för att han är en god människa. Att det är huvudsaken. Var också tydlig med att bara för att han inte är muslim betyder inte det att du kommer sluta vara det. Säg att du är stark i din tro och att han respekterar det. Att du är lycklig över att ha fått en trygg och bra uppväxt med dina föräldrar. Att de som sagt betyder mycket för dig och att du därför gärna vill att de ska träffa killen och få lära känna honom.
Jag menar såklart inte att du ska ljuga, men om du känner igen dig i känslorna och tankarna så är dessa några bra tips på hur du kan uttrycka dem. Om de ändå säger nej, så börja inte skrika eller bråka utan visa bara att du blir ledsen, men ändå är en mogen tjej. Låt de fundera på saken under en tid. Visa då att du är skötsam, att de kan lita på dig. Sedan kan du försöka prata lugnt med dem igen. Med tiden kanske de vänjer sig vid tanken och går med på att försöka kompromissa.
Om de förhoppningsvis går med på att träffa killen så gör det med små steg i taget. Han kan komma över på middag. Självklart ska han då vara sig själv och säg det till honom, att det är därför du älskar honom. Men det skulle underlätta om du gav honom lite tips gällande samtalsämnen och dina föräldrars intressen. Då kommer de märka tydligare att de är viktiga för dig. Att du har berättat om dem för honom (fast inte för personliga saker förstås). Sedan kan han också försöka klä sig passande, ha med sig blommor eller något gott. Allt för att försöka underlätta stämningen och situationen med dina föräldrar. Sedan är ett bra tips också att inte ha för mycket närkontakt. Kyssar, kramar och hålla handen kan vara för mycket och svårt för dina föräldrar att se i början. Va försiktiga och glöm inte heller att visa din kille hur mycket du älskar honom och uppskattar att han är tålmodig! Tacka dina föräldrar efter varje möte också och visa hur lycklig du blir över detta.
Jag hoppas att jag har varit till någon hjälp, men hoppas ännu mer att det går bra för dig.
Lycka till! Varma chokladkramar / Inés
Hejsan! Tekniskt sätt är jag muslim eftersom min pappa är det, men jag lever mest efter min egen tro om att bara vara en god människa. Religion har aldrig varit något problem mellan mina föräldrar och David, men jag kan ge dig lite råd om vad jag hade gjort ifall det hade varit så.
Eftersom det är ett ganska känsligt ämne, där både du och de människor du älskar kan bli sårade är det nog bäst att vara lite försiktig i början. Sätt dig ner med dina föräldrar i lugn och ro när ni är ensamma och säg att det är något viktigt du vill prata med dem om. Prata lugnt och förbered dig inför det du ska säga innan, om du tror att du kommer bli nervös. Påminn dem om hur mycket du älskar dem, att de betyder allt för dig och att du hoppas att de kan förstå. Berätta sedan om killen. Hur han är och vad han betyder för dig. Försök att säga detta på ett så moget och lugnt sätt som möjligt, då kommer de bäst att se dig som vuxen och smart. Påminn dem om det också. Att de har uppfostrat dig väl, till en smart och självsäker tjej som inte är naiv. En tjej som vet vad hon gör och som också har fått lära sig att det är en människas hjärta och personlighet som räknas. Att du respekterar killen, även om han inte är muslim, för att han är en god människa. Att det är huvudsaken. Var också tydlig med att bara för att han inte är muslim betyder inte det att du kommer sluta vara det. Säg att du är stark i din tro och att han respekterar det. Att du är lycklig över att ha fått en trygg och bra uppväxt med dina föräldrar. Att de som sagt betyder mycket för dig och att du därför gärna vill att de ska träffa killen och få lära känna honom.
Jag menar såklart inte att du ska ljuga, men om du känner igen dig i känslorna och tankarna så är dessa några bra tips på hur du kan uttrycka dem. Om de ändå säger nej, så börja inte skrika eller bråka utan visa bara att du blir ledsen, men ändå är en mogen tjej. Låt de fundera på saken under en tid. Visa då att du är skötsam, att de kan lita på dig. Sedan kan du försöka prata lugnt med dem igen. Med tiden kanske de vänjer sig vid tanken och går med på att försöka kompromissa.
Om de förhoppningsvis går med på att träffa killen så gör det med små steg i taget. Han kan komma över på middag. Självklart ska han då vara sig själv och säg det till honom, att det är därför du älskar honom. Men det skulle underlätta om du gav honom lite tips gällande samtalsämnen och dina föräldrars intressen. Då kommer de märka tydligare att de är viktiga för dig. Att du har berättat om dem för honom (fast inte för personliga saker förstås). Sedan kan han också försöka klä sig passande, ha med sig blommor eller något gott. Allt för att försöka underlätta stämningen och situationen med dina föräldrar. Sedan är ett bra tips också att inte ha för mycket närkontakt. Kyssar, kramar och hålla handen kan vara för mycket och svårt för dina föräldrar att se i början. Va försiktiga och glöm inte heller att visa din kille hur mycket du älskar honom och uppskattar att han är tålmodig! Tacka dina föräldrar efter varje möte också och visa hur lycklig du blir över detta.
Jag hoppas att jag har varit till någon hjälp, men hoppas ännu mer att det går bra för dig.
Lycka till! Varma chokladkramar / Inés
Förkyld
Japp. Karma fick mig. Nu har jag blivit äckligt förkyld, så sitter här med min zebra-scarf runt halsen, en flisfilt om benen och dricker chai-te med sugrör. Råkade precis bränna mig i halsen också. Tusan!
Äta Med Öppen Mun
Mamma prenumererar på en damtidning som heter "Allas" och när jag bläddrade igenom en sådan när vi löste korsord i Tunisien fick jag syn på något som fick mig att börja gapskratta. Det finns en sida där man kan få råd av en sex och samlevnadsexpert och det är ju jättebra. Men det jag inte kunde låta bli att skratta åt var ett typiskt i-landsproblem någon vid namn Thomas hade. Förlåt Thomas, må karma slå tillbaka på mig med rätta, men snälla människa...
"Hon äter med öppen mun"
"Min fru tuggar med öppen mun vilket jag har svårt att stå ut med. Jag har försökt att tackla problemet med att inte äta tillsammans med henne så ofta, men det blir ju ohållbart. Sexlivet ligger nere eftersom jag känner mig mindre och mindre attraherad av henne när jag retar upp mig på hennes sätt att äta. Tuggummituggande med öppen mun och blåsande av tuggummibubblor spär på eländet. Jag tog mod till mig en morgon och kommenterade hennes sätt, då blev hon skitförbannad. Den dagen åkte jag hem från jobbet på lunchen och grät. Jag har svårt att se en framtid med någon som jag inte vill sitta och äta tillsammans med. Hur ska jag få henne att förstå? Funderar på att ge upp äktenskapet."
Aldo
Nu är helgen slut. Och jag är glad, för den har varit riktigt bra.
Jag shoppade med Izabell idag. Det var härligt. Hon är härlig. Jag hittade en del snyggt som hon duktigt nog övertalade mig att köpa. Jag är lite konstig sådär ibland. Om jag hittar nåt jag vill ha tvekar jag och tänker "nja, men jag ska tänka på saken" och så kommer jag hem tomhänt. Men inte idag.
Djurmönstrad transparent tunikagrunka från Vila.
Men på Aldo hittade jag mer fint! Älskar den butiken. Stora ringar är SÅ snyggt!
Särskilt avlånga att ha på pekfingret! RAWR!
Armband man kan kombinera själv är också kul!
Men det BÄSTA köpet var dessa. HÅ HÅ HÅ SKO-ORGASM!
När jag sa till Baba att jag skulle shoppa imorse, var det första han sa "Köp inga skor bara. Spara pengar." Och det har jag gjort... Till skor.
Tack för en riktigt fin dag Bella! Och tack Aldo för... förbättrad fotskönhet?
Jag shoppade med Izabell idag. Det var härligt. Hon är härlig. Jag hittade en del snyggt som hon duktigt nog övertalade mig att köpa. Jag är lite konstig sådär ibland. Om jag hittar nåt jag vill ha tvekar jag och tänker "nja, men jag ska tänka på saken" och så kommer jag hem tomhänt. Men inte idag.
Djurmönstrad transparent tunikagrunka från Vila.
Men på Aldo hittade jag mer fint! Älskar den butiken. Stora ringar är SÅ snyggt!
Särskilt avlånga att ha på pekfingret! RAWR!
Armband man kan kombinera själv är också kul!
Men det BÄSTA köpet var dessa. HÅ HÅ HÅ SKO-ORGASM!
När jag sa till Baba att jag skulle shoppa imorse, var det första han sa "Köp inga skor bara. Spara pengar." Och det har jag gjort... Till skor.
Tack för en riktigt fin dag Bella! Och tack Aldo för... förbättrad fotskönhet?
Entourage
Varför går jag inte ut med tjejerna oftare? Jag hade hur kul som helst igår! Det blev inge Gröna Lund, för jag var tvungen att jobba över, så åt middag med Bella i stan istället. Sedan mötte Amanda upp oss på Moda för en fördrink innan vi dansade med Lina på Entourage. Älskar den klubben. Det är alltid bra drag där.
Jag tog min första Tequila-shot sedan... Tja, det minns jag inte. Men jag fick inte kväljningar, så tror min ehh... "allergi" har blivit botad! Eller så var det gott för att jag bredde ut salt över hela handen i stället för bara pek-och-tum-gropen. Salt är gott. För att citera Bella: "Vad ska man med njurar till?"
Bartendern blev ledsen när jag frågade efter en Cosmo. Han hade inga cocktailglas. Stackarn. Världen gick under.
Killmagneten och jag. GRYMT SNYGG BILD AMANDA! Förutom mitt fluffigt svettiga bebishår. Men den ramar vi in!
Rumpa.
Bästa Bella ääägde dansgolvet - med hela tre ä:n!
Och jag ägde Amandas ass.
Det var sjukt varmt igårkväll... eller natt då. Har nog aldrig svettats så mycket på en klubb förut men det var det värt. Här vet jag inte riktigt vad som händer.
Sen hände en del jag inte vet om jag får berätta. Men här myser mysiga mys-Amanda som avslut. Bäst var ändå hardcore-Lina:
"Tjejer tjejer... jag bjuder på dricka! Vad vill ni ha?"
"Tjejer tjejer... jag bjuder på donken! Vad vill ni ha?"
"Tjejer tjejer... jag bjuder på rockkonsert! Vad vill vi ha?"
Packad Och Klar
Jag är packad och klar inför ikväll. Inte packad som i överförfriskad alltså, utan packad som i packad. Tss, en liten ordvits snodd av min svågers mamma. Hur som helst, efter jobbet ska jag träffa Izabell för en runda på Grönan där Fia jobbar och sen blir det kanske efterfest på nån klubb i stan. Ödet får bestämma vilken, men klädseln blir denna. Jag är busig och trotsar Davids regler om att inte ha kortkort och inte vara barbent när jag går ut utan honom.
Förlåt älskling, men det kommer bli varmt ikväll. Särskilt när vi dansar som... Som vi dansar. Mycket alltså. Och jag lovar att byta om till byxor innan jag åker hem!
Tron På Kärleken
Av mina vänner är nog Fia, Bella, Amanda och Lina de som är mest glada för min och Davids skull. Att vi har varit tillsammans så länge och har det bra alltså. Det tycker jag är riktigt fint och uppskattar verkligen. Medan Davids vänner (ähum...idioter...) längtar efter att han ska bli singel så att de kan parta och ragga, brukar mina... Tja, jag kan visa det med en egen liten serie:
"Om ni gör slut slutar vi tro på kärleken" brukar de säga. No pressure...
Större format: (om man klickar på dem alltså)
"Om ni gör slut slutar vi tro på kärleken" brukar de säga. No pressure...
Större format: (om man klickar på dem alltså)
Bridesmaids
Ikväll ska jag äntligen träffa Snopps... Jag menar Sara igen! Det var riktigt länge sen vi sågs nu och jag saknar att sitta och fnissa med bruden åt sånt som Jim Carrey när han sjunger "I believe I can fly". På tal om brud så ska vi gå på bio och se Bridesmaids! Amanda säger att den suger, så hoppas hon har lika fel som på midsommar när hon anklagade mig för att vara snigelmördare fast det var hon som skrek "SALTA DEN! BRÄNN DEN! DÖDA DEN!".
Konflikter
"Heej, tänkte kolla om du är lite bra på att ge råd. Jag är väldigt konflikträdd om man säger så, får hjärtklappningar när jag tjaffsar via telefon eller sms. Och blir liksom väldigt osäker på mig själv då. Så jag undrar hur man undviker såna vänner då det jämt uppstår konflikter med? Ser ut som du har fina vänner:)"
Hej, va gullig du är! Jag är självklart ingen expert, men kan gärna ge dig råd från mina egna erfarenheter. Jag har själv varit ganska konflikträdd så kan verkligen känna igen mig i det du skriver.
I början av tonåren var jag med om mycket tjafs med tjejer (vi är ju experter på sånt). Knivar i ryggen, hemligheter som avslöjades och allmänt skitsnack fick jag till slut nog av. Trots samma obehagliga känslor som du brukar uppleva vid konflikter började jag säga ifrån och det förbättrade faktiskt självförtroendet lite.
Eftersom jag tror att man alltid kommer att stöta på konflikter i livet är det mitt första råd till dig. Att våga säga ifrån om någon behandlar dig illa. Till en början kan man göra det försiktigt, på till exempel telefon som du skriver. Det kan kännas tryggare än att behöva se den man konfronterar i ögonen. Ett tips är att skriva ner det du vill ha sagt innan. Så att du känner dig lite mer förberedd och självsäker.
Det bästa sättet jag vet är att försöka vara lugn när man pratar. En hetsig diskussion gör bara att man blir mer nervös och då kan båda råka säga saker man inte menar. Ingen är perfekt och om jag också har gjort något fel brukar jag erkänna det och be om ursäkt själv. Då framstår man som mer mogen vilket för mig har förbättrat självförtroendet.
Efter all drama i tonåren (usch va gammal jag låter!) kom jag fram till att det bästa sättet att undvika det som leder till konflikter är att hålla mig borta från sånt själv. "Behandla andra som jag själv vill bli behandlad" alltså. Inga lögner, inget skitsnack. Det är nog mitt bästa råd till dig, för det hjälpte verkligen. Jag tjafsar nästan inte alls med mina vänner idag och om det händer kan jag försvara mig lätt eftersom jag är säker på min sak.
Som vänner tror jag däremot också att det kan vara bra att prata ut om saker vid konflikter, eftersom man då lär känna varandra bättre genom att vara tydlig med vad som är okej och vad som inte är det. Sedan finns det de som fortsätter göra om sina misstag och sårar en. De är inte värda att lägga någon energi på. Ni kan ju umgås mer ytligt och socialt någon gång ibland, om det känns jobbigt att säga upp kontakten helt, men låt bara de som vill dig väl komma nära.
Det har i alla fall jag gjort. Försiktigt har jag slutat höra av mig till de som får mig att må dåligt och är kräsen när det gäller de jag kallar mina riktiga vänner. Samtidigt förväntar jag mig inte för mycket av dem heller, för att inte bli besviken och jag litar faktiskt bara fullt ut på min familj och min pojkvän. Det kanske låter lite trist, men det skyddar i alla fall mig från att bli sårad bäst. David och jag har tex varit tillsammans i snart sex år och bara under det senaste året har jag berättat några av mina mest personliga hemligheter för honom.
Så var försiktig. Var kräsen. Och var den vän du skulle vilja ha själv. Stå på dig, låt ingen få dig att må dåligt. Du är värd bättre vänner. Det finns bättre vänner. Livet är för dyrbart för att man ska leva det med människor man inte mår bra av och ofta hamnar i konflikter med.
En massa chokladvarma kramar / Inés
Gudbror Lär Sig Svenska
Min gudbror från Frankrike kom ju och hälsade på oss nu i sommar och då passade vi på att lära honom tre vettiga fraser på svenska som han sedan kunde glänsa med inför sina föräldrar (som alltså till skillnad från honom kan svenska).
Stor Lillebror?
Dessa bilder tog jag på brorsan i Tunisien när han spelade pingpong med svåger. Och när jag ser dem vill jag bara gråta. Det här är inte min lillebror. Det här är fel. Han ska ha mulliga armar, putande mage, tjocka kinder och lite dregel längs hakan. Vad har hänt? Varför har han blivit så vuxnig? Det är väl onödigt, han var ju sötast som sexåring? Okej att han borde få cred för sina magrutor, men ge dem till mig i stället. De passar inte in. Och vad är det för jäkla hår som har börjat växa på hans annars så lena och mjuka kinder?
Suck... Storasyster, vad ska vi göra?
Som Igor i "När karusellerna sover" säger: Livet är en besvikelse helt enkelt.
Namnhalsband
När vännen Izabell fyllde år fick hon ju ett namnhalsband av mig och då blev jag själv helt kär i detta smycke. Så i Tunisien köpte jag ett likadant... fast med mitt namn på arabiska alltså. GRYMT FINT! Det är definitivt favoritsmycket för tillfället. Men jag skulle ändå vilja ha ett på svenska också, så det önskar jag mig av tjejorna när jag fyller 21. Stress stress brudar, det är bara ett halvår kvar!
Ljusa Jeans
När det gäller kroppskomplex tror jag inte att det finns någon som aldrig har varit missnöjd med i alla fall någon del av sin kropp. Jag själv har alltid haft lite svårt för mina lår och min rumpa. De är de lite mer... "fylliga" partierna på min kropp. Därför brukar jag ofta få en klump i halsen varje gång jag sätter på mig ett par ljusa jeans, eftersom de framhäver just detta. Men med hjälp av mina självförtroendestärkare till pojkvän och syster har jag börjat ändra uppfattning om dem. Kurvigt är snyggt. Och jag är trött på svarta jeans, så nu skuttar jag iväg till jobbet i dessa istället! Juicy.
Ansvar
Amanda, påminn mig om att jag inte ska skaffa barn förrän jag är typ... gammal.
Att leka mamma är inte kul. Och då menar jag inte leka som i leka, utan ha ansvar över till exempel ens irriterande orespektabla jag-skrattar-bara-åt-min-syster-när-hon-läxar-upp-mig-lillebror. Igår var han ute och partade. Utan att säga var, utan att säga med vem och utan att säga hur länge. Okej, han är 16 år, men jag blir ändå skitorolig eftersom jag inte har varken körkort eller bil, så om det skulle hända nåt kan jag ju inte agera Edward Cullen (hjälte alltså, för er som inte har läst Twilight). Så inatt ringde jag pojkskrället ungefär en hundrasjuttioelva gånger vilket resulterade i typ tre timmars sömn.
Jag är alltså surare än en kaffesugen mamma på shoppingrunda i stan just nu. Och det är surt. Tro mig.
Att leka mamma är inte kul. Och då menar jag inte leka som i leka, utan ha ansvar över till exempel ens irriterande orespektabla jag-skrattar-bara-åt-min-syster-när-hon-läxar-upp-mig-lillebror. Igår var han ute och partade. Utan att säga var, utan att säga med vem och utan att säga hur länge. Okej, han är 16 år, men jag blir ändå skitorolig eftersom jag inte har varken körkort eller bil, så om det skulle hända nåt kan jag ju inte agera Edward Cullen (hjälte alltså, för er som inte har läst Twilight). Så inatt ringde jag pojkskrället ungefär en hundrasjuttioelva gånger vilket resulterade i typ tre timmars sömn.
Jag är alltså surare än en kaffesugen mamma på shoppingrunda i stan just nu. Och det är surt. Tro mig.
Tunisien 2011
Nu är jag hemma igen, från årets Tunisien-resa!
Det var som alltid hur skönt som helst i mitt andra hem. Fast lite annorlunda efter revolutionen. Inte för att jag har märkt av eller haft så bra koll på ex-skit-presidentens styre under tidigare somrar (stavas somrar med två eller ett m?) men i år verkade folk gladare. I alla fall de jag prutade med i affärerna. Men för att vara på den säkra sidan, eftersom det fortfarande är lite oroligt och spänt inför det kommande valet i landet, blev det en riktig - med ett uttryck snott av brorsan - chillsemester.
Vovvan var lika söt och jobbig som vanligt, med sitt eviga klia-mig-buffande. Jag försökte lära henne ett nytt trick i år - apport, men hon bara sneglade mellan bollen och mig som om jag vore dum i huvudet.
Lillebror, mamma och baba hade åkt till Tunisien tidigare än oss andra (oss andra = jag, syrran och svåger) och kaxig som brorsan är blev vi mobbade för att vi inte var lika afrikabruna som honom. Eller okej, jag blev mobbad.
Men sen fick vi färg, moahaha! Fast på låtsas här. Jag och syrran lekte spa med choklad-ansiktsmasker. Men det hjälpte typ inte, för jag åt så onyttigt att finnarna invaderade ansiktet ändå. Vissa saker är viktiga att prioritera i livet. Som typ kladdkaka.
Ja. För övrigt roade vi oss med allt möjligt. Hade kul bakom höga murar. Tur för grannarna.
Vi träffade släkt och vänner vissa dagar. Här ska hela familjen på middag.
Och här har jag och Safa deckat efter en dag vid havet i Babas hemby med släkten. Vågorna är surf-stora där, så efter åttiotre baywatch-vändor mellan land och hav, för att leka livräddare med kusinbarnen, blev jag dödstrött.
Sen har denna mogna 20åring lekt i sanden också. Brorsan och syrran klagade på att jag alltid gör en sjöjungfru så i år försökte jag fixa en kamel i stället - som blev helt fel. "Vilken fin drake!" utbrast kompisen Hacke.
Ramadan började när vi var där, så en kväll åt vi en superduperultramegamättande måltid med Hackes familj.
Min gudbror Guillaume (uttalas Gijåm) kom på besök också! Honom råkade jag lära "Finns i skön" vilket Sabrina och Fredrik aldrig kommer förlåta mig för. De hatar det kortspelet och han ville spela det hela tiden. Hoppsan.
Men annars hade vi riktigt kul. Friterade egna pommes frites ofta, vilket ledde till ännu fler finnar i mitt nu prickiga ansikte. Badade, solade, lärde varandra fula ord på svenska och franska, spelade pingpong... Och åkte fyrhjuling! Det måste väl ändå ge mig coolhetspoäng?
Banana Split, älskad från djupet av mitt hjärta. Jag unnade mig en hel del på semestern i år. Det ska man. Så det så.
Det va skönt att bo flera dagar i streck med syster igen. Jag funderar nästan på att psyka henne varje gång vi ses. Typ tjata. Manipulera. Så kanske hon flyttar hem igen?
Urmysigt har jag i alla fall haft det. Men har saknat David och flickorna jättemycket. Så nu är det dags att ta igen allt jag missat här hemma!
Det var som alltid hur skönt som helst i mitt andra hem. Fast lite annorlunda efter revolutionen. Inte för att jag har märkt av eller haft så bra koll på ex-skit-presidentens styre under tidigare somrar (stavas somrar med två eller ett m?) men i år verkade folk gladare. I alla fall de jag prutade med i affärerna. Men för att vara på den säkra sidan, eftersom det fortfarande är lite oroligt och spänt inför det kommande valet i landet, blev det en riktig - med ett uttryck snott av brorsan - chillsemester.
Vovvan var lika söt och jobbig som vanligt, med sitt eviga klia-mig-buffande. Jag försökte lära henne ett nytt trick i år - apport, men hon bara sneglade mellan bollen och mig som om jag vore dum i huvudet.
Lillebror, mamma och baba hade åkt till Tunisien tidigare än oss andra (oss andra = jag, syrran och svåger) och kaxig som brorsan är blev vi mobbade för att vi inte var lika afrikabruna som honom. Eller okej, jag blev mobbad.
Men sen fick vi färg, moahaha! Fast på låtsas här. Jag och syrran lekte spa med choklad-ansiktsmasker. Men det hjälpte typ inte, för jag åt så onyttigt att finnarna invaderade ansiktet ändå. Vissa saker är viktiga att prioritera i livet. Som typ kladdkaka.
Ja. För övrigt roade vi oss med allt möjligt. Hade kul bakom höga murar. Tur för grannarna.
Vi träffade släkt och vänner vissa dagar. Här ska hela familjen på middag.
Och här har jag och Safa deckat efter en dag vid havet i Babas hemby med släkten. Vågorna är surf-stora där, så efter åttiotre baywatch-vändor mellan land och hav, för att leka livräddare med kusinbarnen, blev jag dödstrött.
Sen har denna mogna 20åring lekt i sanden också. Brorsan och syrran klagade på att jag alltid gör en sjöjungfru så i år försökte jag fixa en kamel i stället - som blev helt fel. "Vilken fin drake!" utbrast kompisen Hacke.
Ramadan började när vi var där, så en kväll åt vi en superduperultramegamättande måltid med Hackes familj.
Min gudbror Guillaume (uttalas Gijåm) kom på besök också! Honom råkade jag lära "Finns i skön" vilket Sabrina och Fredrik aldrig kommer förlåta mig för. De hatar det kortspelet och han ville spela det hela tiden. Hoppsan.
Men annars hade vi riktigt kul. Friterade egna pommes frites ofta, vilket ledde till ännu fler finnar i mitt nu prickiga ansikte. Badade, solade, lärde varandra fula ord på svenska och franska, spelade pingpong... Och åkte fyrhjuling! Det måste väl ändå ge mig coolhetspoäng?
Banana Split, älskad från djupet av mitt hjärta. Jag unnade mig en hel del på semestern i år. Det ska man. Så det så.
Det va skönt att bo flera dagar i streck med syster igen. Jag funderar nästan på att psyka henne varje gång vi ses. Typ tjata. Manipulera. Så kanske hon flyttar hem igen?
Urmysigt har jag i alla fall haft det. Men har saknat David och flickorna jättemycket. Så nu är det dags att ta igen allt jag missat här hemma!
