Det är lite lustigt hur ens utseende kan påverka humöret i vardagen. Gällande mitt hår brukar jag till exempel känna mig irriterad, trist och rantav skitful om det frissar till sig. Eller krullar sig på ställen där det inte ska krulla sig... Eller om en fjong envisas med att dra iväg som ett horn från huvudet! Hur som helst känns det riktigt ytligt och konstigt, men det brukar vara så. Och på jobbet känns det därför lite extra viktigt att jag känner mig fräsch. Där måste jag ju alltid ha uppsatt hår och eftersom jag ser så tråkig ut i vanlig hästsvans brukar jag försöka variera frillan lite. Men nu börjar jag få slut på idéer. Flätor är ju alltid fint så det fick bli en extra slinga till min flätknut. Tadaaa!

Amanda är typ världens snällaste vän. På riktigt alltså. Hon har ett sjukt fint hjärta (asså inte "sjukt" som i "sjukligt", utan "sjukt" som i "väldigt", "grymt" och "riktigt") och tänker alltid på andra före sig själv. Så himla söt. Som en vaniljsockerfylld vallonbulle. Eller smörbulle rättare sagt, för att vara internskämtig. Hur som helst är jag glad att jag har henne som vän och eftersom hon tycker att jag ska sluta vara obloggig tänkte jag tillägna henne detta inlägg.



Förra (eller förrförra kanske det var?) helgen firades hennes 20 årsdag med middag och utgång, så här kommer lite bilder från det!



Skålbild är tradition. Precis som Asti när nån fyller år i gänget. Traditioner är mys.



I present fick födelsedagsbarnet, eller födelsedagskvinnan då, ett namnhalsband av mig, precis som Izabell när hon fyllde 20. Tanken bakom det, förutom att det är snyggt, är att hon inte ska glömma bort sig själv mitt i all omtänksamhet.



Något som verkligen var kul med kvällen var att jag fick träffa, skoja och skratta med Mimmi igen. Jag hade nästan glömt hur härligt det är med henne och Amanda. När vi gick i skolan var det garv hela dagarna. Det är nån humorgen som klickar mellan oss tror jag.



Jag och Amanda och Astin. Gos.



Som sagt - humorgen. Och kanelshot som Fia bjöd på!



På tal om Fia så piffade denna volym och lock-expert till min frilla innan vi drog ut. Titta va gulligt. Mor-och-dotter-bild typ.



Destination: Magenta. Posers: Fia, jag och Bella. Fiiiiin bild!



Oh la la! Spana in Fias ögonfransar.



Och så pose med Jasmina!



Här dansar Amanda och Bella lite, innan vi dog av värmeslag. Magenta var ganska okej, hade bra DJ den kvällen, men typ inget ventilationssystem alls. Vi höll på att drunkna i svett där inne och eftersom entré, utgång, garderob och rök-och-frisk-luft-plats var på samma ställe fick man köa vart man än skulle. Panik!

Jag måste verkligen sova ordentligt inatt. Sist jag var ute hade jag jobbat extra en hel del och jag var så trött att kvällen inte blev så lyckad. Men snygga var vi ändå, Polisen, Vampyren och jag. Synd bara att jag missa att det var Halloween för då skulle jag ha klätt ut mig.

Jag borde heta organiserad i mellannamn.





Helgen är snart här och den kommer bli grym! Direkt efter jobbet imorgon ska jag fira min älskade Amanda som fyller 20 år. Därför har jag redan nu förberett kläder, smink och accessoarer inför kvällen, så jag slipper stressa imorgon bitti innan jobbet. Halsbandet från Indiska ska bäras till ett nytt guld-kola-aktigt linne jag också köpt på Indiska. Skinnkjol, svarta strumpbyxor och pumps med Amandas favoritmönster till det! Oh så roligt det kommer bli! Sen på söndag är det tjejernas biotradition som gäller. Liksom de tidigare filmerna i Twilight-serien ska vi tillsammans gå och skrattgråtapplådera till Breaking dawn - part 1.

Komsi komsi, helgen. Komsi komsi.

Nu är vintern här och äntligen kan jag använda min älskade pälskjacka igen!







Päls är riktigt snyggt. Särskilt riktig, om jag får vara hemsk och tycka så. Men det skulle jag aldrig kunna ha på mig. Jag är för känslig för det, inte bara av allergiska själ utan även moraliska. Vilket är lite konstigt, eftersom jag äter kött? Har funderat en hel del på den där dubbelmoralen hos mig, men har kommit fram till den sak: Jag kan bära det jag äter. Så till helgen drar vi på oss fiskfjällsklänningen!

Smarta Inés sov hos David igår. Smarta Inés tyckte att det var en bra idé, även om han skulle upp vid halv sex. Smarta Inés tänkte att hon skulle hinna träna hemma innan jobbet då. Smarta Inés är riktigt dum i huvudet.



Inte en chans att jag drog fram löpbandet imorse! Är helt slut i kroppen. Så det blir nog till att unna sig en kanellatte på jobbet. Även om jag har slutat med kaffe. För... För jag förtjänar faktiskt en. För att... För att... För att det är gott!

Stora halsband är så åh-jag-känner-mig-fjollig-och-vill-applådera-snyggt och på Indiska hittade jag det här mästerverket. Svarta stenar guldigt inramade i perfekt mönster kring halsen. Mjau! Jag vill ha på mig det hela tiden. Och då menar jag hela tiden. När jag äter, när jag sover, när jag duschar, när jag skrubbar toaletterna...

Eftersom min älskade mamma har en alldeles för stressig vardag försöker jag hjälpa henne med en del saker här hemma. Som typ med diskning, dammsugning, matlagning... Och nu bajsskrubbning. Japp. Det stämmer mina damer och herrar. Jag har blivit befordrad uppåt i karriärstegen - till toaletterna. Snacka om vuxenpoäng.

Jag har precis fått hem dessa snyggingar från nelly.se:







Färgen blev lite konstig på bild, men de är matt svarta i verkligheten och jag är jättenöjd! De sitter perfekt och är skönare att gå i än jag trodde. De är liksom mjuka inuti, den tjocka klacken känns stadig och platån gör att de inte är så höga som det ser ut. Grymt! Kostade 499 kr.

Tjoho alla gullegrisar! Nu är jag tillbaka igen och den här gången tänker jag förklara min frånvaro genom att lägga skulden på min dator. Min dumma, skruttiga, bajsiga, Internet-tröga och hej-jag-tycker-om-att-haka-upp-mig-jämt-och-ständigt-dator... Som nu har gett upp. Eller okej, jag har gett upp.



En bild för att visa min frustration.

För hundraelfte gången försökte jag nämligen rensa och ominstallera den för att få bort all skit (man får skriva skit när man är arg gällande tekniska svårigheter). Och visst lyckades jag. All skit försvann - och mer! Så nu har jag inte ens några ljudenheter på den! Och trots att det var hundraelfte gången jag gjorde detta så minns jag inte hur man fixar det. Duktigt.

Så nu önskar jag mig en ny dator i julklapp. Men så länge får jag leka med mammas gamla.