Skoinredning
Att skor är snyggt är ju vetenskapligt bevisat. Eller, det borde i alla fall vara det. Eller hur Elin? Och då menar jag inte bara på ett par söta fossingar, utan även som prydnad. Typ skoinredning. Och även om jag borde söka hjälp gällande min sko-fetish tycker jag det piffar upp ett tjejrum ganska bra. Ger det lite Sex and the City-känsla liksom.
Fast nu kanske det blev lite överdrivet. Men vem vill inte ha en sko som saltkarshållare liksom?
Jag säger som Jack. "Ja, jag kanske är knäpp. Men det är jag glad för. Mycket glad för."
Mobbade mobban
Det är synd om min mobil. Riktigt synd. För så fort den tittar fram i offentliga sammanhang börjar mina vänner vara elaka mot den. De pekar. De skrattar. De retar. De mobbar stackars mobban. Varför? Jo, för stackars mobban är inte som andra mobiler. Stackars mobban har nämligen knappar - som man trycker in. Ni vet, såna där man hade förr i tiden?
Men det är lugnt, för stackars mobban ska snart få semester. Typ pension. För jag har beställt en ny mobil! Nu kan det verka som om jag faller för grupptryck och inte stöttar stackars mobban, men så är icke fallet mina vänner. Det är värre. Jag har nämligen hittat någon annan. Någon snyggare. Någon större. Någon som kan behaga mig bättre.
That´s right. Ska det va så ska det va.
Men det är lugnt, för stackars mobban ska snart få semester. Typ pension. För jag har beställt en ny mobil! Nu kan det verka som om jag faller för grupptryck och inte stöttar stackars mobban, men så är icke fallet mina vänner. Det är värre. Jag har nämligen hittat någon annan. Någon snyggare. Någon större. Någon som kan behaga mig bättre.
That´s right. Ska det va så ska det va.
Uppmuntrande systerring
När jag kom hem från jobbet igår hittade jag ett sött litet paket som låg och väntade på mig på sminkbordet. Från min älskade syster. Om någon har ett hjärta av guld så är det hon, för i paketet låg en uppmuntrande systerring som jag fick som tecken på att hon uppskattar och värdesätter mig.
SÅ SNYGG! Älskar svart och guld kombinerat.
Så, så fort jag känner mig nere och självförtroendet börjar svikta behöver jag bara titta på den och tänka på att "the power of two will just have to do". Tack storasyster! Du vet att jag älskar dig minst lika mycket tillbaka.
Man måste fira att man finns
I lördags skulle jag ha firat min 21:a födelsedag. Från början hade jag inte tänkt göra någon stor grej av det, utan bara bjuda några få nära vänner för att fira... tja, mig själv. Om jag får vara osvensk och skriva så? Fira att jag lever liksom.
För det har Prue lärt mig, redan i säsong 1 av Förhäxad. Att det är viktigt att fira sin födelsedag alltså. Och det budskapet ska man ta till sig, för helt plötsligt kan avsnitt "All hell breaks loose" i säsong tre vara här och då blir man dödad av demonen Shax. Eller, det blev i alla fall hon. (Gråt inte Sabrina, vi har ju kommit över det där!)
Trots detta ställde jag in firandet i helgen. Jag mådde för dåligt. Råkade falla, kan man säga. Men nu har jag ställt mig upp igen och är partysugen. Dessutom får sånt som fick tårarna att rinna mig nu att skratta istället! Som typ mammas klumpiga kommentarer gällande de resterande ingredienserna jag köpt till firandet:
David: Kerstin, har ni lite gräddfil jag kan blanda i soppan?
Mamma: Javisst! Du kan ta den Inés köpte till... Ja, du vet.
Jag: Aouch.
Mamma: Inés gumman... Eftersom det inte blev nåt igår... Är det okej om jag lagar middag med din crème fraiche till familjen istället?
Jag: Oooh... Nice. Sparka på den som ligger, gör det bara.
Jag: Åh, ska vi äta ost och kex?
Mamma: Ja, jag tänkte det! Kan du hämta digestivekexen du köpte? Eller... Hade du tänkt ha dem en annan gång?
Jag: Hahaha! Burned!
För det har Prue lärt mig, redan i säsong 1 av Förhäxad. Att det är viktigt att fira sin födelsedag alltså. Och det budskapet ska man ta till sig, för helt plötsligt kan avsnitt "All hell breaks loose" i säsong tre vara här och då blir man dödad av demonen Shax. Eller, det blev i alla fall hon. (Gråt inte Sabrina, vi har ju kommit över det där!)
Trots detta ställde jag in firandet i helgen. Jag mådde för dåligt. Råkade falla, kan man säga. Men nu har jag ställt mig upp igen och är partysugen. Dessutom får sånt som fick tårarna att rinna mig nu att skratta istället! Som typ mammas klumpiga kommentarer gällande de resterande ingredienserna jag köpt till firandet:
David: Kerstin, har ni lite gräddfil jag kan blanda i soppan?
Mamma: Javisst! Du kan ta den Inés köpte till... Ja, du vet.
Jag: Aouch.
Mamma: Inés gumman... Eftersom det inte blev nåt igår... Är det okej om jag lagar middag med din crème fraiche till familjen istället?
Jag: Oooh... Nice. Sparka på den som ligger, gör det bara.
Jag: Åh, ska vi äta ost och kex?
Mamma: Ja, jag tänkte det! Kan du hämta digestivekexen du köpte? Eller... Hade du tänkt ha dem en annan gång?
Jag: Hahaha! Burned!
Kärringjävlar
Jag hade en riktigt dålig dag igår. Typ sämst. Bottennådd. Eller, okej, den började i och för sig bra. Jag vaknade upp i famnen på min bästa vän. David. Men sen blev den riktigt dålig, typ sämst och bottennådd. Bland annat var gäster ovanligt spydiga på jobbet. Eller nej, de är inte värda att kallas gäster. Kärringjävlar passar bättre.
Jag: Hejhej!
Kärringjäveln: Jag ska ha en hälsobaguette och en kaffe!
Jag: Jaha, okej, det ordnar jag!
Kärringjäveln: Sen ska jag ha choklad också!
Jag: Javisst, hur många?
Kärringjäveln: Två stycken! Men de ska jag och min väninna få gratis.
Jag: Förlåt?
Kärringjäveln: Vi får alltid choklad gratis när vi kommer hit.
Jag: Jaha, okej, men tyvärr så måste jag ta betalt för chokladen.
Kärringjäveln: Nej! De ska vi ha gratis! Vi har kommit hit i tjugo år och får alltid choklad gratis när vi kommer hit!
Jag: Jag är ledsen, men det spelar ingen roll. Jag kan inte ge bort choklad hur som helst, så om ni vill ha choklad får ni köpa det av mig.
Kärringjäveln: MEN NEJ! Hon den andra damen som brukar vara här ger oss ALLTID choklad!
Jobbarkompis Rosie: Det är chefen i så fall och det är bara hon som kan bjuda på saker.
Kärringjäveln: Men vad heter hon då?
Rosie: Kerstin (min mamma alltså), men hon är på rast.
Kärringjäveln: Då tänker jag vänta här tills hon kommer tillbaka.
Jag: Så! Det blir 64 kr tack.
Kärringjäveln: NEJ! JAG TÄNKER INTE BETALA FÖRRÄN KERSTIN KOMMER!
Jag: MEN DET HÄR KOSTAR 64 KRONOR!!!
Kärringjäveln: *slänger fram pengar och sätter armarna i kors över bröstet* Det var det värsta! Jag brukar ju alltid få choklad.
Jag: Ja men snälla du. Jag är en rättvis person, så om jag ska bjuda dig måste jag bjuda alla mina andra gäster också och det går ju inte.
Kärringjäveln: Jag tänker i alla fall vänta tills hon kommer!
Gulliga gästen efter kärringjäveln: MEN GÖR DET DÅ!
Kärringjäveln stog sedan kvar vid kassan en stund som en barnslig och bortskämd femåring. Jag och Rosie ignorerade henne totalt och fortsatte hjälpa våra andra gäster eftersom det var lång kö. Som tur var var mamma borta länge, så kärringjäveln och hennes väninna hann gå därifrån innan hon kom tillbaka. Jag berättade om dem för henne och det kanske låter lite konstigt, men jag kände mig stark som hade stått på mig. För vem gör så? Hur kan man vara så girig och ouppfostrad att man går och kräver att man ska bli bjuden på saker? Aldrig att jag skulle ha gett efter. Inte fan ska man tjäna på att vara spydig mot folk? (jag brukar inte svära, men nu är jag arg så skit samma)
Men... gissa vad som hände sen? Kärringjävlarna kom tillbaka för att kräva choklad igen - efter en timme! Och vet ni vad som hände då? Mamma gav dem choklad. Jag skojar inte. Hon gav dem den jävla chokladen trots att jag hade berättat om hur otrevliga de var. And just like that, så försvann allt mitt självförtroende. Jag som hade varit stark och stått på mig blev helt plötsligt förlöjligad och kände mig som världens minsta person. Svag. Obetydelsefull.
Senare blev det därför för mycket när knarkare kom och försökte bryta sig in på toaletten, eller när jag inte orkade försvara mig då en annan gäst rynkade näsan och ville att jag skulle ge henne en ny sallad trots att den hon fick var fräsch. Jag fick därmed en utskällning av min andra chef, baba. Krympte ännu mer. Och känslan av att vara obetydelsefull stärktes av tråkiga besvikelse-sms jag läste på vägen hem. Det blev för mycket. Tårarna började spruta och jag tackar Gud för David och familjen som tröstade mig när jag kom hem. Vad skulle jag göra utan dem?
Tänk vad mycket negativ energi en liten obetydelsefull kärringjävel kan smitta av sig? Det är ju helt sjukt. Hon behövde bara rubba mitt annars så starka självförtroende lite grann... and the can of worms was open! Hela dan blev blä. Så nu funderar jag på att designa en skylt till jobbet. "Inga kärringjävlar tack!". Det kan sitta vid "Ej kortköp under 30 kr tack!"-skylten.
Jag: Hejhej!
Kärringjäveln: Jag ska ha en hälsobaguette och en kaffe!
Jag: Jaha, okej, det ordnar jag!
Kärringjäveln: Sen ska jag ha choklad också!
Jag: Javisst, hur många?
Kärringjäveln: Två stycken! Men de ska jag och min väninna få gratis.
Jag: Förlåt?
Kärringjäveln: Vi får alltid choklad gratis när vi kommer hit.
Jag: Jaha, okej, men tyvärr så måste jag ta betalt för chokladen.
Kärringjäveln: Nej! De ska vi ha gratis! Vi har kommit hit i tjugo år och får alltid choklad gratis när vi kommer hit!
Jag: Jag är ledsen, men det spelar ingen roll. Jag kan inte ge bort choklad hur som helst, så om ni vill ha choklad får ni köpa det av mig.
Kärringjäveln: MEN NEJ! Hon den andra damen som brukar vara här ger oss ALLTID choklad!
Jobbarkompis Rosie: Det är chefen i så fall och det är bara hon som kan bjuda på saker.
Kärringjäveln: Men vad heter hon då?
Rosie: Kerstin (min mamma alltså), men hon är på rast.
Kärringjäveln: Då tänker jag vänta här tills hon kommer tillbaka.
Jag: Så! Det blir 64 kr tack.
Kärringjäveln: NEJ! JAG TÄNKER INTE BETALA FÖRRÄN KERSTIN KOMMER!
Jag: MEN DET HÄR KOSTAR 64 KRONOR!!!
Kärringjäveln: *slänger fram pengar och sätter armarna i kors över bröstet* Det var det värsta! Jag brukar ju alltid få choklad.
Jag: Ja men snälla du. Jag är en rättvis person, så om jag ska bjuda dig måste jag bjuda alla mina andra gäster också och det går ju inte.
Kärringjäveln: Jag tänker i alla fall vänta tills hon kommer!
Gulliga gästen efter kärringjäveln: MEN GÖR DET DÅ!
Kärringjäveln stog sedan kvar vid kassan en stund som en barnslig och bortskämd femåring. Jag och Rosie ignorerade henne totalt och fortsatte hjälpa våra andra gäster eftersom det var lång kö. Som tur var var mamma borta länge, så kärringjäveln och hennes väninna hann gå därifrån innan hon kom tillbaka. Jag berättade om dem för henne och det kanske låter lite konstigt, men jag kände mig stark som hade stått på mig. För vem gör så? Hur kan man vara så girig och ouppfostrad att man går och kräver att man ska bli bjuden på saker? Aldrig att jag skulle ha gett efter. Inte fan ska man tjäna på att vara spydig mot folk? (jag brukar inte svära, men nu är jag arg så skit samma)
Men... gissa vad som hände sen? Kärringjävlarna kom tillbaka för att kräva choklad igen - efter en timme! Och vet ni vad som hände då? Mamma gav dem choklad. Jag skojar inte. Hon gav dem den jävla chokladen trots att jag hade berättat om hur otrevliga de var. And just like that, så försvann allt mitt självförtroende. Jag som hade varit stark och stått på mig blev helt plötsligt förlöjligad och kände mig som världens minsta person. Svag. Obetydelsefull.
Senare blev det därför för mycket när knarkare kom och försökte bryta sig in på toaletten, eller när jag inte orkade försvara mig då en annan gäst rynkade näsan och ville att jag skulle ge henne en ny sallad trots att den hon fick var fräsch. Jag fick därmed en utskällning av min andra chef, baba. Krympte ännu mer. Och känslan av att vara obetydelsefull stärktes av tråkiga besvikelse-sms jag läste på vägen hem. Det blev för mycket. Tårarna började spruta och jag tackar Gud för David och familjen som tröstade mig när jag kom hem. Vad skulle jag göra utan dem?
Tänk vad mycket negativ energi en liten obetydelsefull kärringjävel kan smitta av sig? Det är ju helt sjukt. Hon behövde bara rubba mitt annars så starka självförtroende lite grann... and the can of worms was open! Hela dan blev blä. Så nu funderar jag på att designa en skylt till jobbet. "Inga kärringjävlar tack!". Det kan sitta vid "Ej kortköp under 30 kr tack!"-skylten.
Inéssiga Örhängen
I födelsedagspresent av Davids systrar fick jag bland annat ett par ursnygga örhängen. Runda, med lite nitaktiga grunkiflickationer (asså, jag borde publicera ett eget lexikon!) på som glittrar.
Titta så fint! Både örhängena och mina charmiga käk-fjun. "Inéssiga" kallade både David och mamsen dem. Örhängena alltså. Det tycker jag är roligt. När man får presenter man inte önskat sig som klickar direkt, för det visar att personen/personerna verkligen känner en och vet vad man blir glad av! Omtänksamt, liksom. Så tack tack tack så jätte jätte jättemycket flickor!
Träningsschema
Jag har en riktigt tråkig kalender hängandes på min vägg. Den är inte rosa. Inte krusidullig i typsnittet. Och inte fylld med bilder. Men den är bra, för den är stor och tydlig så jag får plats att skriva upp en massa saker. Som träningsdagar till exempel.
Att skriva upp när man tränar eller ha ett slags träningsschema är grymt bra om man vill hålla igång. Man blir liksom extra motiverad att ta på sig den där tajta sportbh:n som får axlarna att hoppa ur led när man drar på sig den, eftersom det sedan kommer stå där - svart på vitt - om man har varit duktig eller inte. Jag brukar vanligtvis vara en sån som får en hejdundrandes start varje gång jag påbörjar en nu-ska-jag-köra-hårt-och-nå-drömkroppen-period, för att sedan bli lat eller skylla på nån obefintlig förkylning och låta allt rinna ut i sanden. Men jag har hållt igång med mina pass, tre gånger i veckan, ett bra tag nu och det känns skönt. Duktigt. Hälsosamt.
Ansiktsmask & macarons
Baba skrek till när han fick syn på mig nyss. "Vad ska det där vara bra för?" sa han och peka på min ansiktsmask. Killar fattar ju ingenting. Hallå! Man får ju roliga rynkor och sprickor när den har torkat! Riktigt roligt att stå framför spegeln och göra grimaser måste jag säga. Dessutom blir hyn ren, mjuk och len - till skillnad från era stickiga och sträva kinder som faktiskt inte alltid är helt formidabla att pussa på (ja, som exempelvis dina David!).
Nu ska jag och mitt spruckna ansikte mysa lite, med goda macarons fina Elin har bakat, framför Sex & The City. Ciao!
Ögonskugga
Jag ska strax gå på dejt med killen jag träffar för tillfället. Med "för tillfället" menar jag naturligtvis de senaste sex åren. Hur som helst har jag piffat till mig lite extra med ögonskugga. Jag älskar sotiga ögon och när man får till en sån där snygg och djup skuggning i sidorna av ögonlocken... Men det är så himla svårt att få det jämnt! Jag får kämpa med tops i evigheter tills jag tröttnar och beslutar mig för att David ändå inte kommer se nån skillnad.
Min snygging till homie, Amanda, brukar däremot alltid lyckas trolla med sina förföriska ögon. Visserligen har hon lösögonfransar på bilden, men det är typ ingen skillnad på dem och hennes riktiga. Sötnos, kan inte du lära mig hur du sminkelilinkar dig?
Wild & crazy
Det är inte bara jag som har fyllt år. Världens... Eller nej. Universums bästa Fia firade vi helgen innan. Och det var en riktigt härlig kväll. Vi åt först middag hos henne där hon, bartender som hon är, blandade världens... Eller juste, vi kör på universums godaste Appletini's och Piña Colada's till oss.
Men den godaste drinken jag druckit hittils var en specialare som serverades på födelsedagsbarnets jobb, Hellströms, där vi mellanlandade innan det blev dans på Solidaritet. "Wild & crazy" hette den. Oh. My. Gosh. SÅ HIMLA GOD. Som att dricka en påse lösgodis, fast fräschare. Hammanahammana!
Vi blev också bjudna på skumpa, men eftersom vi är mer Asti än beskt-bubbel-man-bara-dricker-för-att-det-är-festligt-flickor gav vi bort lite... För att beställa fruktiga godisdrinkar istället!
Amanda makes love in the grass, jag är wild and crazy och Jasminas drink kommer jag inte ihåg namnet på. Men dom hade bra urval på Hellströms så det är nog ett för-ställe vi går till igen.
Det äckliga bubblet gav mig mitt livs första fyllehicka (utan att jag var full då, för det var jag inte alls det Bella!) och glädjen att dela med mig av mina partytricks. Eftersom jag är en väldigt omtänksam och givmild person tänkte jag nämligen visa flickorna hur man får till ett sexigt lazy-eye.
Jag och bästis. Åh va sugen jag blev nu. På drinken alltså, inte Fia. Eller...?
Amandas ögon och Fias hår? To die for.
Dans på Solidaritet!
Och en massa massa massa kärlek.
Födelsedagsfin
Syrran sov traditionsenligt över här igår för att ligga och fnissa med mig tills familjen kom och sjöng för oss. Och förutom fina presenter fick jag lov att vara ledig idag, tjoho! Jag klädde därför upp mig inför en tripp till stan med David (som visserligen inte blir av längre, men strunt samma) och titta vilken fin liten pälskofta jag har! Köpte den i Paris när jag var där med familjen mellan jul och nyår och förutom att den gör mitt hår alldeles jätteelektriskt älskar jag den. Man ska va fin på sin födelsedag.
Shit, va fort tiden går. Jag är liksom 21 år nu. 21 ÅR! Det är fel. Konstigt. Mycket mer vuxnigt än 20. Och jag passar inte alls att vara vuxen! 18-19 matchar mig bättre. Fast samtidigt känns det heldumt att få ålderskris redan nu. Livet har ju egentligen bara börjat... Right?
Så alla idioter som grattar mig på något elakt sätt (typ genom att skriva in ordet "gammal" i hälsningen) blir direkt förflyttade från min bröllopsinbjudnings-lista till min erskajagspökaförnärjagkommertillandrasidan-lista. Bara en liten varning sådär.
Grattishälsning
Det är en väldigt speciell dag idag, kära vänner... Min storasyster fyller nämligen år! Tja, hennes tvåårspresent också då. Kan man säga. Lite grann. Jag alltså. Så födelsedagstiaran (ja ja alla kunglighetsdyrkare, jag vet att det heter diadem, men tiara låter finare) jag fick av mina fina vänner är på och här kommer en grattishälsning från mig och Apan till syrran!
Gymboll
Har precis tränat och jag måste säga att jag älskar min gymboll!
Inte bara för att den är rosa och fin, utan också för att magmusklerna typ kollapsar när man kör situps på den! Kanske inte låter så positivt, men det är grymt bra gott folk! Mycket mer effektivt än att träna magen med vanliga situps på golvet. Eftersom jag tränar hemma är det dessutom kul att variera träningen med den, då man kan göra en massa andra träningsövningar också. Så en gymboll rekommenderar jag verkligen för er som inte heller har tid eller mod att svettas bland andra gymmänniskor där ute! Sen om man har lika korta ben som Apan, eller är lika korkad som honom, kanske det inte är så bra att skaffa en sån.
Han fattar ju ingenting.
Inte bara för att den är rosa och fin, utan också för att magmusklerna typ kollapsar när man kör situps på den! Kanske inte låter så positivt, men det är grymt bra gott folk! Mycket mer effektivt än att träna magen med vanliga situps på golvet. Eftersom jag tränar hemma är det dessutom kul att variera träningen med den, då man kan göra en massa andra träningsövningar också. Så en gymboll rekommenderar jag verkligen för er som inte heller har tid eller mod att svettas bland andra gymmänniskor där ute! Sen om man har lika korta ben som Apan, eller är lika korkad som honom, kanske det inte är så bra att skaffa en sån.
Han fattar ju ingenting.
Älskad syster
Har ni någonsin sett något så fint? Det måste typ vara världens finaste halsband. Inte bara för att det är fint som i fint utan mest för att det är från min syster. Min älskade underbara syster. Ett systerhalsband. På ena sidan står det "älskad" och på den andra "syster". Jag fick det i julklapp.
Tack tack tack hemskt mycket tack igen världens bästa syster och vän, jag älskar dig!
Jojobloggning
Kära vänner. Idag har jag kommit fram till något. Något som jag länge förtryckt och inte vågat inse. Jag är en jojobloggare.
Och vad är det för konstigt kanske ni undrar? Jo, det är en sån som ibland bloggar en massa massa massa för att sedan helt plötsligt inte blogga alls alls alls under en period. Jag har kommit på uttrycket alldeles själv! Sen att folk från hälsovärlden snor inspiration från mig till ordet jojobantning är deras problem, men visst stämmer det in ganska bra?
Jag kan helt enkelt inte betsämma mig för om jag ska fortsätta eller inte, men i julklapp fick jag en ny dator så just nu känns det kul. Men vi får se, vi får se. En och annan "GOD NO INÉS! SNÄLLA DU FÅR INTE SLUTA! MITT LIV ÄR ÖVER DÅ! DIN BLOGGNING ÄR DET BÄSTA SOM NÅNSIN HAR HÄNT MIG! NEEEEEEEEEEEEEJ!"-kommentar skulle ju inte sitta fel. Lite diskret åtråvärdhet sådär bah liksom...
Och vad är det för konstigt kanske ni undrar? Jo, det är en sån som ibland bloggar en massa massa massa för att sedan helt plötsligt inte blogga alls alls alls under en period. Jag har kommit på uttrycket alldeles själv! Sen att folk från hälsovärlden snor inspiration från mig till ordet jojobantning är deras problem, men visst stämmer det in ganska bra?
Jag kan helt enkelt inte betsämma mig för om jag ska fortsätta eller inte, men i julklapp fick jag en ny dator så just nu känns det kul. Men vi får se, vi får se. En och annan "GOD NO INÉS! SNÄLLA DU FÅR INTE SLUTA! MITT LIV ÄR ÖVER DÅ! DIN BLOGGNING ÄR DET BÄSTA SOM NÅNSIN HAR HÄNT MIG! NEEEEEEEEEEEEEJ!"-kommentar skulle ju inte sitta fel. Lite diskret åtråvärdhet sådär bah liksom...
