Mamma till Kirre: Kirre, du borde köpa nya skor...

Jag: Varför säger du aldrig så till mig?

Mamma och Kirre: *börjar gapskratta*

Jag: Vadå?

Mamma: Inés, du borde SÄLJA några skor!

Instämmer icke! För jag har faktiskt inte så mycket skor som många tror. Det är bara det att jag pratar om dem mycket...

Paraplyet. Vilken genialisk uppfinning! Typ superduperanvändbart. Särskilt i det här regniga landet. Men jag klagar inte, för regn är mysigt. Särskilt när man ska på dejt med Fia igen! Frukostdejt, i Kungsträdgården! För jag bara MÅSTE se körsbärsblomningen där. Missar den varje år, så får hoppas att det är fint rosa blommigt där nu! För visst är blommorna utslagna även när det regnar? Annars får träden låna mitt paraply.

Både i förrgår och igår letade jag som en galning efter ett par bekväma vardagsskor att ha till och från jobbet. Men överallt hade de antingen för höga eller för låga... Förutom på något så enkelt som Skopunkten! Där hittade jag dessa och är jättenöjd! Sköna och lätta att gå i, samtidigt som de är fina med en liten kilklack. Men jag funderar ändå på att piffa upp de lite genom att sätta små guldnitar på remmen runt vristen?

Alltså, varför gör jag såhär mot mig själv? Varför går jag in på have2have.se när jag vet att jag inte får göra det om jag inte behöver nya skor. Varför? Varför varför varfööör?! Jag blir ju bara olyckligt förälskad! Liksom, klick - pang - boom!







ÅH! COME TO MAMAH! Är de inte bara för perfekta? Liksom, söta fast ändå tuffa med nitarna. Och dessutom i nude, vilket skulle passa min nya handväska p e r f e k t. Fast nej, jag behöver dem inte. Behölver dem inte. Och då är det onödigt att köpa. Totalt onödigt. Jag klarar mig ändå. Jag är en självständig ung kvinna. Stark. Jag har kontroll... Tror jag... Åh! Nu ser jag att de är slut i storlek 37! YES!!!

Jag, mamsen och syrran åkte till Nacka Forum för att shoppa lite igår och då hittade jag en massa snygga ear cuff-örhängen. Eller, massa och massa... Tre par fick följa med mig hem.







Tuffiiiiigt! Fast det guldiga paret är egentligen till för när man har fler än ett hål i örat, så den ska jag knipsa upp och fixa till. Annars tycker jag de är supersnygga. Särskilt till en mjuk håruppsättning, eller assymetriskt med frillan svept åt det motsatta hållet! ME LIKEY!

Jag gjorde ingen vanlig piercing när jag fixade smycket i min navel, utan körde på Blomdahl Medical Navelpiercing i stället. De gör ingreppet med en annan metod, där man har sterila engångskit för varje... Öh, kommer inte på ett bättre ord för "offer", men ni fattar vad jag menar. Med den metoden klämmer man alltså fast naveln och skjuter igenom staven, istället för att tränga igenom den för hand. Som på bilderna. Och det gjorde faktiskt inte så ont! Sved typ bara lite, men gick fort och kändes därför både enkelt och hygieniskt vilket var viktigast för mig. Sen tjatade jag på henne om att få till den så rak som möjligt också, vilket var bra för hittils är jag jättenöjd.

Så Blomdahls rekommenderar jag verkligen! Man kan läsa om dem på hemsidan http://www.sv.blomdahl.com/. 600 kr kostade det och jag gjorde min på Salong Champagne i Haninge Centrum.
Så nu gäller det bara att hålla piercingen ren, hoppas att läkningen går som den ska och försöka att inte komma emot naveln på jobbet. Det blir svårt eftersom jag är så kort och måste typ lägga mig över disken för att kunna göra rent vid stängning... Förlåt Rosie, men det kommer ta tid att stänga nu!

Idag har jag gjort något jag har velat göra ända sedan jag var 12 år. Jag har tagit hål i naveln!



Har alltid tyckt att det är superdupermegafint, men inte riktigt tagit tag i det själv förrän nu. Varför?

Tja, först kände jag mig för ung för det. Sen kände jag mig för mycket som en besvikelse för mina fina (men tråkigt nog anti-piercing-åsiktliga) föräldrar. Sen kände jag mig för mullig om magen. Sen kände jag mig cancer-orolig över ett kliande födelsemärke jag hade i naveln, som jag sedan tog bort med laser. Sen kände jag infektionsrisk-rädsla. Sen kände jag mig för gammal...  Hmm. "Sen" känns inte som ett riktigt ord längre.

Men nu. Nu känner jag bara glädje. Typ livslust. Att ta tag i saker jag vill göra och genomföra dem. För min skull. Så tack fina Fia och Bella för att ni fint följde med och var så fina och glada för mig och min nu fint smyckade navels skull! FINFINT!

På tal om presenter fick jag en till igår! Bella och Fia kom förbi jobbet för att luncha med mig och när jag satte mig med dem låg det ett litet paket på min plats. Det var ett guldigt namnhalsband, som jag önskat mig av allihopa. SÅ FINT! De hade till och med fått med fjongen över e:et! Perfekt!

Så tusen tack Bella, Fia, Amanda och Mimmi. I love it.

När lönen kommer har syrran lovat mig att vi ska shoppa smycken tillsammans. Massa massa massa smycken! Stora armband, stora ringar, stora örhängen... Stort är snyggt. Särskilt stela metalliska chokerliknande halsband! Jag har letat jättelänge efter ett sådant, i typ guld eller silver, men inte hittat nåt förrän nu - på stylebytyra.se!



Jättesnyggt ju! Så förlåt syster, men jag har råkat tjuvstarta smyckesshoppandet... Och två läckra breda armband råkade också komma med i beställningen... Hoppsan.

Jag vet att jag är efter, men på sistone har jag blivit helt frälst av Gossip Girl. Syrran har smittat mig. Och förutom att serien är dramatiskt beroendeframkallande så älskar jag att se hur alla klär sig! Och även om jag inte är värsta fashionistan så blir jag inspirerad typ hela tiden! Som av Jenny Humphreys coola biker-handskar.









Jag köpte därför dessa när jag var i Paris med familjen i mellandagarna. Skitsnyggt att tuffa till en gullimuttiluttig rosa outfit med. Så man blir typ... Rock-chic?

Nu är jag redo att kliva in i den moderna teknikens värld! Min iPhone är nämligen snart klar att börja användas. Jag har satt på skyddande plastfilm och även fått hem tre finfina skal till den, som jag klickat hem från fyndiq.se! Ett zebrizebri, ett rosirosi och ett guldiguldi. Så coola och bara lite sisådär lagom överdrivet glammiga.







Roligt att variera! Det blir ju typ som en fin accessoar? Haha, oj, vad typiskt tjejigt att tänka så... jag menar, eh, den är fett ball med alla funktioner och.. öh... minne, och... ehm... prestanda? Jag ska faktiskt börja utforska den mer, bara jag fattar varför den inte hittar servifikationen. Hjälp?

Att skor är snyggt är ju vetenskapligt bevisat. Eller, det borde i alla fall vara det. Eller hur Elin? Och då menar jag inte bara på ett par söta fossingar, utan även som prydnad. Typ skoinredning. Och även om jag borde söka hjälp gällande min sko-fetish tycker jag det piffar upp ett tjejrum ganska bra. Ger det lite Sex and the City-känsla liksom.




















Fast nu kanske det blev lite överdrivet. Men vem vill inte ha en sko som saltkarshållare liksom?

Jag säger som Jack. "Ja, jag kanske är knäpp. Men det är jag glad för. Mycket glad för."

När jag kom hem från jobbet igår hittade jag ett sött litet paket som låg och väntade på mig på sminkbordet. Från min älskade syster. Om någon har ett hjärta av guld så är det hon, för i paketet låg en uppmuntrande systerring som jag fick som tecken på att hon uppskattar och värdesätter mig.



SÅ SNYGG! Älskar svart och guld kombinerat.





Så, så fort jag känner mig nere och självförtroendet börjar svikta behöver jag bara titta på den och tänka på att "the power of two will just have to do". Tack storasyster! Du vet att jag älskar dig minst lika mycket tillbaka.

I födelsedagspresent av Davids systrar fick jag bland annat ett par ursnygga örhängen. Runda, med lite nitaktiga grunkiflickationer (asså, jag borde publicera ett eget lexikon!) på som glittrar.



Titta så fint! Både örhängena och mina charmiga käk-fjun. "Inéssiga" kallade både David och mamsen dem. Örhängena alltså. Det tycker jag är roligt. När man får presenter man inte önskat sig som klickar direkt, för det visar att personen/personerna verkligen känner en och vet vad man blir glad av! Omtänksamt, liksom. Så tack tack tack så jätte jätte jättemycket flickor!

Har ni någonsin sett något så fint? Det måste typ vara världens finaste halsband. Inte bara för att det är fint som i fint utan mest för att det är från min syster. Min älskade underbara syster. Ett systerhalsband. På ena sidan står det "älskad" och på den andra "syster". Jag fick det i julklapp.

Tack tack tack hemskt mycket tack igen världens bästa syster och vän, jag älskar dig!

Stora halsband är så åh-jag-känner-mig-fjollig-och-vill-applådera-snyggt och på Indiska hittade jag det här mästerverket. Svarta stenar guldigt inramade i perfekt mönster kring halsen. Mjau! Jag vill ha på mig det hela tiden. Och då menar jag hela tiden. När jag äter, när jag sover, när jag duschar, när jag skrubbar toaletterna...

Jag har precis fått hem dessa snyggingar från nelly.se:







Färgen blev lite konstig på bild, men de är matt svarta i verkligheten och jag är jättenöjd! De sitter perfekt och är skönare att gå i än jag trodde. De är liksom mjuka inuti, den tjocka klacken känns stadig och platån gör att de inte är så höga som det ser ut. Grymt! Kostade 499 kr.

Nu är helgen slut. Och jag är glad, för den har varit riktigt bra.



Jag shoppade med Izabell idag. Det var härligt. Hon är härlig. Jag hittade en del snyggt som hon duktigt nog övertalade mig att köpa. Jag är lite konstig sådär ibland. Om jag hittar nåt jag vill ha tvekar jag och tänker "nja, men jag ska tänka på saken" och så kommer jag hem tomhänt. Men inte idag.



Djurmönstrad transparent tunikagrunka från Vila.



Men på Aldo hittade jag mer fint! Älskar den butiken. Stora ringar är SÅ snyggt!





Särskilt avlånga att ha på pekfingret! RAWR!



Armband man kan kombinera själv är också kul!



Men det BÄSTA köpet var dessa. HÅ HÅ HÅ SKO-ORGASM!



När jag sa till Baba att jag skulle shoppa imorse, var det första han sa "Köp inga skor bara. Spara pengar." Och det har jag gjort... Till skor.



Tack för en riktigt fin dag Bella! Och tack Aldo för... förbättrad fotskönhet?

När vännen Izabell fyllde år fick hon ju ett namnhalsband av mig och då blev jag själv helt kär i detta smycke. Så i Tunisien köpte jag ett likadant... fast med mitt namn på arabiska alltså. GRYMT FINT! Det är definitivt favoritsmycket för tillfället. Men jag skulle ändå vilja ha ett på svenska också, så det önskar jag mig av tjejorna när jag fyller 21. Stress stress brudar, det är bara ett halvår kvar!

Jag har köpt världens bästa resväska.



Min första egna, som jag föll för direkt i väskaffären vid jobbet. Förutom att den är oslagbart vacker med sin förträffliga kulör så är kvalitén grym. Märket är Titan så den är ordentlig, plättlätt att både bära (tills man har packat ner alla sina skor då) och rulla iväg med, har många smarta fack och ett riktigt - för att använda ett roligt ord - "fiffigt" kodlås. Dessutom är den snygg, men det kanske jag redan har nämnt?



Varför ha en vanlig svart väska som alla andra när man kan ha en rosa och personlig? Livet blir roligare med färg så istället för att skratta åt väskan tycker jag att min Baba, även kallad mr-tråkmåns-som-tycker-att-en-väska-ska-vara-gammeldags-och-klassiskt-svart, kan skratta med den istället.



Redo att packa för Kreta!

Nu skuttar jag iväg till jobbet! Och istället för att konka på min slitna (men ack så älskade) zebraväska som vanligt, inviger jag min nya beiga med gulddetaljer som jag fått av världens bästa syster. Titta va duktig jag är, som faktiskt inte har något rosa på mig en dag! (nagellack räknas inte...) Ge mig beröm Elin!

Pumps med platå är så galet snyggt tycker jag!









Platån gör ju att skon ser högre ut än vad den är, vilket är grymt eftersom det då både blir lite mer bekvämt och samtidigt riktigt snyggt! Det är nästan så att jag dreglar lite. Särskilt nu när jag fick syn på dessa godingar! Det återstår bara ett problem... Vilket par ska jag välja?

I åtta år har jag släpat på en svart och enkel liten handväska som jag fått ärva av min syster. Jag har aldrig riktigt haft någon passion för väskor (skor däremot, är en annan femma) så det har inte kännts som något problem att ha samma hela tiden. Väska som väska liksom.

Men nu har den konstigt nog, efter alla dessa år, blivit sliten och eftersom jag tjänar mina egna pengar har jag unnat mig en ny. En ordentlig. En vacker. En som, bli inte sotis nu David men, vid första ögonkastet fångade mitt hjärta:





Vad den kostade tänker jag inte berätta, för då kommer ni tycka att jag är ännu mer dum i huvudet än vad jag redan är, men visst är den fin? Vill man inte bara applådera när man ser den? Åtminstone lite grann? En klapp? Myggsmäll?