Dålig Karma
Godmorgon. Minus god. För här sitter jag, som en bitter filosof med min morgonkaffe och funderar över livet. För ibland är det bra orättvist.
Igår fick jag veta att något riktigt sämst har hänt någon jag älskar. Och det gör mig fly förbannad. För jag vill tro på karma. Att man genom att vara en god och bra människa, i gengäld får uppleva mycket gott i livet... But sometimes bad things happen to good people. Men varför? Finns det någon komplicerad mening med den rubbade balansen som jag är för mänsklig för att förstå? Eller är det bara ren otur?
Fast nej. Phoebe säger att "everything happens for a reason" och det tror jag också på. Så ibland kanske det händer dåliga saker för att man ska bli påmind om de som är bra? I mitt fall är det de jag älskar i livet. Och även om jag verkligen värdesätter dem, så är det ärligt talat ganska lätt att ta de för givet... Så, man kanske ska visa mer uppskattning?
Diskbart Sugrör
Som jag har berättat förut, så brukar jag ju dricka te och kaffe med sugrör för att inte min överläggning på den vänstra framtanden ska bli missfärgad. Och för att vara miljövänlig har jag länge funderat på att köpa ett ordentligt och diskbart plastsugrör, som sticker ut tillräckligt mycket på jobbet för att ingen ska slänga det. Och nu har jag det! Efter att Rosie tipsat mig om att det finns såna på ICA Maxi bad jag mamma köpa ett till mig igår. Titta så rosa och krulligt och gulligt det är! Fast den fula fisken ska bort. Bort bort bort.
Sugrör är prima! Och jag har faktiskt spridit den gula-tänder-förebyggande trenden vidare till både vänner, jobbarkompisar och polare på dansen. Så nu tycker jag att alla ska köpa sig ett riktigt roligt sugrör (som är diskbart för miljöns skull) go nuts och suga hårt! Hoppsan... Ehm, jag menar... Tja, ni vet. Sugrör is the shit.
Sugrör är prima! Och jag har faktiskt spridit den gula-tänder-förebyggande trenden vidare till både vänner, jobbarkompisar och polare på dansen. Så nu tycker jag att alla ska köpa sig ett riktigt roligt sugrör (som är diskbart för miljöns skull) go nuts och suga hårt! Hoppsan... Ehm, jag menar... Tja, ni vet. Sugrör is the shit.
Bada balja
Såhär psychoglad blev jag när jag klev in i duschen imorse. Anledningen? Vi hade varmvatten. Tro det eller ej, mina lyckligt lottade vänner, men jag har badat balja i två veckor nu på grund av krångel med nån... Ventil? Har ju varit tvungen att koka upp vatten varje gång, vilket har kännts omständigt (okej, pissjobbigt!) så nu uppskattar jag verkligen vår duschlyx. Särskilt när det är så här kallt...
Kärringjävlar
Jag hade en riktigt dålig dag igår. Typ sämst. Bottennådd. Eller, okej, den började i och för sig bra. Jag vaknade upp i famnen på min bästa vän. David. Men sen blev den riktigt dålig, typ sämst och bottennådd. Bland annat var gäster ovanligt spydiga på jobbet. Eller nej, de är inte värda att kallas gäster. Kärringjävlar passar bättre.
Jag: Hejhej!
Kärringjäveln: Jag ska ha en hälsobaguette och en kaffe!
Jag: Jaha, okej, det ordnar jag!
Kärringjäveln: Sen ska jag ha choklad också!
Jag: Javisst, hur många?
Kärringjäveln: Två stycken! Men de ska jag och min väninna få gratis.
Jag: Förlåt?
Kärringjäveln: Vi får alltid choklad gratis när vi kommer hit.
Jag: Jaha, okej, men tyvärr så måste jag ta betalt för chokladen.
Kärringjäveln: Nej! De ska vi ha gratis! Vi har kommit hit i tjugo år och får alltid choklad gratis när vi kommer hit!
Jag: Jag är ledsen, men det spelar ingen roll. Jag kan inte ge bort choklad hur som helst, så om ni vill ha choklad får ni köpa det av mig.
Kärringjäveln: MEN NEJ! Hon den andra damen som brukar vara här ger oss ALLTID choklad!
Jobbarkompis Rosie: Det är chefen i så fall och det är bara hon som kan bjuda på saker.
Kärringjäveln: Men vad heter hon då?
Rosie: Kerstin (min mamma alltså), men hon är på rast.
Kärringjäveln: Då tänker jag vänta här tills hon kommer tillbaka.
Jag: Så! Det blir 64 kr tack.
Kärringjäveln: NEJ! JAG TÄNKER INTE BETALA FÖRRÄN KERSTIN KOMMER!
Jag: MEN DET HÄR KOSTAR 64 KRONOR!!!
Kärringjäveln: *slänger fram pengar och sätter armarna i kors över bröstet* Det var det värsta! Jag brukar ju alltid få choklad.
Jag: Ja men snälla du. Jag är en rättvis person, så om jag ska bjuda dig måste jag bjuda alla mina andra gäster också och det går ju inte.
Kärringjäveln: Jag tänker i alla fall vänta tills hon kommer!
Gulliga gästen efter kärringjäveln: MEN GÖR DET DÅ!
Kärringjäveln stog sedan kvar vid kassan en stund som en barnslig och bortskämd femåring. Jag och Rosie ignorerade henne totalt och fortsatte hjälpa våra andra gäster eftersom det var lång kö. Som tur var var mamma borta länge, så kärringjäveln och hennes väninna hann gå därifrån innan hon kom tillbaka. Jag berättade om dem för henne och det kanske låter lite konstigt, men jag kände mig stark som hade stått på mig. För vem gör så? Hur kan man vara så girig och ouppfostrad att man går och kräver att man ska bli bjuden på saker? Aldrig att jag skulle ha gett efter. Inte fan ska man tjäna på att vara spydig mot folk? (jag brukar inte svära, men nu är jag arg så skit samma)
Men... gissa vad som hände sen? Kärringjävlarna kom tillbaka för att kräva choklad igen - efter en timme! Och vet ni vad som hände då? Mamma gav dem choklad. Jag skojar inte. Hon gav dem den jävla chokladen trots att jag hade berättat om hur otrevliga de var. And just like that, så försvann allt mitt självförtroende. Jag som hade varit stark och stått på mig blev helt plötsligt förlöjligad och kände mig som världens minsta person. Svag. Obetydelsefull.
Senare blev det därför för mycket när knarkare kom och försökte bryta sig in på toaletten, eller när jag inte orkade försvara mig då en annan gäst rynkade näsan och ville att jag skulle ge henne en ny sallad trots att den hon fick var fräsch. Jag fick därmed en utskällning av min andra chef, baba. Krympte ännu mer. Och känslan av att vara obetydelsefull stärktes av tråkiga besvikelse-sms jag läste på vägen hem. Det blev för mycket. Tårarna började spruta och jag tackar Gud för David och familjen som tröstade mig när jag kom hem. Vad skulle jag göra utan dem?
Tänk vad mycket negativ energi en liten obetydelsefull kärringjävel kan smitta av sig? Det är ju helt sjukt. Hon behövde bara rubba mitt annars så starka självförtroende lite grann... and the can of worms was open! Hela dan blev blä. Så nu funderar jag på att designa en skylt till jobbet. "Inga kärringjävlar tack!". Det kan sitta vid "Ej kortköp under 30 kr tack!"-skylten.
Jag: Hejhej!
Kärringjäveln: Jag ska ha en hälsobaguette och en kaffe!
Jag: Jaha, okej, det ordnar jag!
Kärringjäveln: Sen ska jag ha choklad också!
Jag: Javisst, hur många?
Kärringjäveln: Två stycken! Men de ska jag och min väninna få gratis.
Jag: Förlåt?
Kärringjäveln: Vi får alltid choklad gratis när vi kommer hit.
Jag: Jaha, okej, men tyvärr så måste jag ta betalt för chokladen.
Kärringjäveln: Nej! De ska vi ha gratis! Vi har kommit hit i tjugo år och får alltid choklad gratis när vi kommer hit!
Jag: Jag är ledsen, men det spelar ingen roll. Jag kan inte ge bort choklad hur som helst, så om ni vill ha choklad får ni köpa det av mig.
Kärringjäveln: MEN NEJ! Hon den andra damen som brukar vara här ger oss ALLTID choklad!
Jobbarkompis Rosie: Det är chefen i så fall och det är bara hon som kan bjuda på saker.
Kärringjäveln: Men vad heter hon då?
Rosie: Kerstin (min mamma alltså), men hon är på rast.
Kärringjäveln: Då tänker jag vänta här tills hon kommer tillbaka.
Jag: Så! Det blir 64 kr tack.
Kärringjäveln: NEJ! JAG TÄNKER INTE BETALA FÖRRÄN KERSTIN KOMMER!
Jag: MEN DET HÄR KOSTAR 64 KRONOR!!!
Kärringjäveln: *slänger fram pengar och sätter armarna i kors över bröstet* Det var det värsta! Jag brukar ju alltid få choklad.
Jag: Ja men snälla du. Jag är en rättvis person, så om jag ska bjuda dig måste jag bjuda alla mina andra gäster också och det går ju inte.
Kärringjäveln: Jag tänker i alla fall vänta tills hon kommer!
Gulliga gästen efter kärringjäveln: MEN GÖR DET DÅ!
Kärringjäveln stog sedan kvar vid kassan en stund som en barnslig och bortskämd femåring. Jag och Rosie ignorerade henne totalt och fortsatte hjälpa våra andra gäster eftersom det var lång kö. Som tur var var mamma borta länge, så kärringjäveln och hennes väninna hann gå därifrån innan hon kom tillbaka. Jag berättade om dem för henne och det kanske låter lite konstigt, men jag kände mig stark som hade stått på mig. För vem gör så? Hur kan man vara så girig och ouppfostrad att man går och kräver att man ska bli bjuden på saker? Aldrig att jag skulle ha gett efter. Inte fan ska man tjäna på att vara spydig mot folk? (jag brukar inte svära, men nu är jag arg så skit samma)
Men... gissa vad som hände sen? Kärringjävlarna kom tillbaka för att kräva choklad igen - efter en timme! Och vet ni vad som hände då? Mamma gav dem choklad. Jag skojar inte. Hon gav dem den jävla chokladen trots att jag hade berättat om hur otrevliga de var. And just like that, så försvann allt mitt självförtroende. Jag som hade varit stark och stått på mig blev helt plötsligt förlöjligad och kände mig som världens minsta person. Svag. Obetydelsefull.
Senare blev det därför för mycket när knarkare kom och försökte bryta sig in på toaletten, eller när jag inte orkade försvara mig då en annan gäst rynkade näsan och ville att jag skulle ge henne en ny sallad trots att den hon fick var fräsch. Jag fick därmed en utskällning av min andra chef, baba. Krympte ännu mer. Och känslan av att vara obetydelsefull stärktes av tråkiga besvikelse-sms jag läste på vägen hem. Det blev för mycket. Tårarna började spruta och jag tackar Gud för David och familjen som tröstade mig när jag kom hem. Vad skulle jag göra utan dem?
Tänk vad mycket negativ energi en liten obetydelsefull kärringjävel kan smitta av sig? Det är ju helt sjukt. Hon behövde bara rubba mitt annars så starka självförtroende lite grann... and the can of worms was open! Hela dan blev blä. Så nu funderar jag på att designa en skylt till jobbet. "Inga kärringjävlar tack!". Det kan sitta vid "Ej kortköp under 30 kr tack!"-skylten.
Ung Cancer
På fina Nathalies blogg (nattow.blogg.se) fick jag syn på den här.
Och eftersom jag är en sån där jobbig vän som tjatar på alla att sluta röka och hålla sig borta från solarium, känns det mer än rätt att sprida den vidare.
Tjejer, jag skiter fullständigt i om jag är ett pain in the ass. Eller nej, jag skiter inte i det.. Jag är stolt över det förresten! Stolt över att bry mig så mycket att jag med glädje framstår som irriterande - om det är vad som krävs för att lyckas påverka er, i alla fall lite grann.
Och eftersom jag är en sån där jobbig vän som tjatar på alla att sluta röka och hålla sig borta från solarium, känns det mer än rätt att sprida den vidare.
Tjejer, jag skiter fullständigt i om jag är ett pain in the ass. Eller nej, jag skiter inte i det.. Jag är stolt över det förresten! Stolt över att bry mig så mycket att jag med glädje framstår som irriterande - om det är vad som krävs för att lyckas påverka er, i alla fall lite grann.
Miljövänligt Sugrör
För att inte mina tänder ska bli missfärgade så lätt brukar jag dricka kaffe och te med sugrör på jobbet. Det låter kanske lite väl utseendefixerat, men kaffe kan jag inte vara utan och en överläggning jag har över min ena ärrade framtand älskar att bli fult utstickande gul.
Men att ta ett nytt sugrör varje gång jag dricker något känns lite dumt och omiljövänligt. Att diska ett och samma sugrör funkar inte heller längre för det är någon buse på jobbet som envisas med att slänga det. Trots min tydliga ”INÉS SUGRÖR – RÖR EJ!”- lapp jag har satt på. Därför tänkte jag köpa mig ett rejält i hårdplast i stället. Kanske typ nåt i den här stilen, med både glas och sugrör i ett?
För en sådan förträfflig skapelse kan man ju inte slänga? I så fall är man sannerligen bara... pure evil.
Tygpåse
Varför i all världens världsliga värld äger jag ingen tygpåse?
Det är jättesmart med såna ju! Man sparar på en massa onödiga plastpåsar när man shoppar, vilket i längden är grymt miljövänligt och det ser dessutom snyggare ut att att tralla runt med en ordentlig påse i tyg än en skruttig i plast. Man behöver ju inte ha en vanlig tråkig blekvit, utan man kan ju till och med sy en själv så blir den mer personlig! Varför har jag aldrig tänkt på det här förut? Jag kan ju kanske fixa mig en rosa... eller zebramönstrad... med en stor bild på David... eller nåt. Annars är jag även riktigt sugen på att införskaffa mig den här:
HUR COOL SOM HELST!
Det är jättesmart med såna ju! Man sparar på en massa onödiga plastpåsar när man shoppar, vilket i längden är grymt miljövänligt och det ser dessutom snyggare ut att att tralla runt med en ordentlig påse i tyg än en skruttig i plast. Man behöver ju inte ha en vanlig tråkig blekvit, utan man kan ju till och med sy en själv så blir den mer personlig! Varför har jag aldrig tänkt på det här förut? Jag kan ju kanske fixa mig en rosa... eller zebramönstrad... med en stor bild på David... eller nåt. Annars är jag även riktigt sugen på att införskaffa mig den här:
HUR COOL SOM HELST!
Miljönörd
Jag är lite av en miljönörd. En sån där jobbig en, som släcker onödigt tända lampor efter familjemedlemmar, plockar upp cigarettpaket och annat skräp efter vänner och stänger av rinnande kranar efter arbetskollegor. Irriterande? Då får det vara det, för även om jag kanske ser rosa ut på utsidan så kommer jag alltid vara ganska grön på insidan. En stolt miljönörd helt enkelt.
Sådär David, mr himlar-med-ögonen-varje-gång-jag-diskar-mitt-sugrör-på-jobbet (har jag gått för långt?). Nu har jag kommit ut ur min miljönördsgarderob, så om du vill gifta dig med mig får du faktiskt acceptera den här irriterande egenskapen. Go green!
Sådär David, mr himlar-med-ögonen-varje-gång-jag-diskar-mitt-sugrör-på-jobbet (har jag gått för långt?). Nu har jag kommit ut ur min miljönördsgarderob, så om du vill gifta dig med mig får du faktiskt acceptera den här irriterande egenskapen. Go green!