Efter Studenten
Hejsan! Gud va fint namn du har! Och tack tack tack - jag blir verkligen värstabautamegajätteglad!
Ja, jag jobbar just nu på mina föräldrars café i Söderhallarna och har gjort det sedan jag tog studenten. Jag var alldeles för skoltrött för att plugga vidare och visste dessutom - precis som du - inte vad jag ville. Så mitt tips till dig är att göra samma sak. Det är många som tar ett eller två års paus för då hinner man känna efter själv och fundera på vad man vill. Man kan jobba och tjäna lite pengar under tiden, ta körtkort om man vill det (bra att passa på när man inte har något annat att plugga samtidigt) eller kanske resa? Sedan är det självklart inte alltid man behöver plugga vidare, om man hittar ett bra jobb, men de flesta sådana brukar kräva en utbildning.
Jag själv har ju som sagt jobbat ett år nu och börjar faktiskt bli sugen på att plugga igen, vilket är grymt bra. Plugglust är nog viktigt att ha om man ska orka med universitetet. Frågan är bara vad. Vad vill jag bli? Jag blev alldeles för trött på arkitektur som jag pluggade på gymnasiet, så nu håller jag på och kollar upp annat. Det är ett till tips till dig! Att kolla vad som finns, vara nyfiken. För tänk om det finns något jobb man inte vet om, som passar perfekt? Man kan göra olika yrkestester på Internet eller titta i universitetskataloger på vad de har för olika utbildningar. Sen kan man också gå kortare kurser där man provar på saker för att se om något känns rätt. Ett annat, lite roligare sätt, är att vara uppmärksam när man kollar på någon serie eller film. Typ se vad karaktärerna har för jobb och tänka "skulle det passa mig?".
Huvudsaken är att det ska vara ditt val. För det är ditt liv, din utbildning och din framtid. Lycka till nu och tills vidare lider jag med dig i ovetandet - jag vill också veta vad jag vill! En massa massa massa smältchokladvarma kramar! / Inés
Religion & Relation
Hejsan! Tekniskt sätt är jag muslim eftersom min pappa är det, men jag lever mest efter min egen tro om att bara vara en god människa. Religion har aldrig varit något problem mellan mina föräldrar och David, men jag kan ge dig lite råd om vad jag hade gjort ifall det hade varit så.
Eftersom det är ett ganska känsligt ämne, där både du och de människor du älskar kan bli sårade är det nog bäst att vara lite försiktig i början. Sätt dig ner med dina föräldrar i lugn och ro när ni är ensamma och säg att det är något viktigt du vill prata med dem om. Prata lugnt och förbered dig inför det du ska säga innan, om du tror att du kommer bli nervös. Påminn dem om hur mycket du älskar dem, att de betyder allt för dig och att du hoppas att de kan förstå. Berätta sedan om killen. Hur han är och vad han betyder för dig. Försök att säga detta på ett så moget och lugnt sätt som möjligt, då kommer de bäst att se dig som vuxen och smart. Påminn dem om det också. Att de har uppfostrat dig väl, till en smart och självsäker tjej som inte är naiv. En tjej som vet vad hon gör och som också har fått lära sig att det är en människas hjärta och personlighet som räknas. Att du respekterar killen, även om han inte är muslim, för att han är en god människa. Att det är huvudsaken. Var också tydlig med att bara för att han inte är muslim betyder inte det att du kommer sluta vara det. Säg att du är stark i din tro och att han respekterar det. Att du är lycklig över att ha fått en trygg och bra uppväxt med dina föräldrar. Att de som sagt betyder mycket för dig och att du därför gärna vill att de ska träffa killen och få lära känna honom.
Jag menar såklart inte att du ska ljuga, men om du känner igen dig i känslorna och tankarna så är dessa några bra tips på hur du kan uttrycka dem. Om de ändå säger nej, så börja inte skrika eller bråka utan visa bara att du blir ledsen, men ändå är en mogen tjej. Låt de fundera på saken under en tid. Visa då att du är skötsam, att de kan lita på dig. Sedan kan du försöka prata lugnt med dem igen. Med tiden kanske de vänjer sig vid tanken och går med på att försöka kompromissa.
Om de förhoppningsvis går med på att träffa killen så gör det med små steg i taget. Han kan komma över på middag. Självklart ska han då vara sig själv och säg det till honom, att det är därför du älskar honom. Men det skulle underlätta om du gav honom lite tips gällande samtalsämnen och dina föräldrars intressen. Då kommer de märka tydligare att de är viktiga för dig. Att du har berättat om dem för honom (fast inte för personliga saker förstås). Sedan kan han också försöka klä sig passande, ha med sig blommor eller något gott. Allt för att försöka underlätta stämningen och situationen med dina föräldrar. Sedan är ett bra tips också att inte ha för mycket närkontakt. Kyssar, kramar och hålla handen kan vara för mycket och svårt för dina föräldrar att se i början. Va försiktiga och glöm inte heller att visa din kille hur mycket du älskar honom och uppskattar att han är tålmodig! Tacka dina föräldrar efter varje möte också och visa hur lycklig du blir över detta.
Jag hoppas att jag har varit till någon hjälp, men hoppas ännu mer att det går bra för dig.
Lycka till! Varma chokladkramar / Inés
Konflikter
"Heej, tänkte kolla om du är lite bra på att ge råd. Jag är väldigt konflikträdd om man säger så, får hjärtklappningar när jag tjaffsar via telefon eller sms. Och blir liksom väldigt osäker på mig själv då. Så jag undrar hur man undviker såna vänner då det jämt uppstår konflikter med? Ser ut som du har fina vänner:)"
Hej, va gullig du är! Jag är självklart ingen expert, men kan gärna ge dig råd från mina egna erfarenheter. Jag har själv varit ganska konflikträdd så kan verkligen känna igen mig i det du skriver.
I början av tonåren var jag med om mycket tjafs med tjejer (vi är ju experter på sånt). Knivar i ryggen, hemligheter som avslöjades och allmänt skitsnack fick jag till slut nog av. Trots samma obehagliga känslor som du brukar uppleva vid konflikter började jag säga ifrån och det förbättrade faktiskt självförtroendet lite.
Eftersom jag tror att man alltid kommer att stöta på konflikter i livet är det mitt första råd till dig. Att våga säga ifrån om någon behandlar dig illa. Till en början kan man göra det försiktigt, på till exempel telefon som du skriver. Det kan kännas tryggare än att behöva se den man konfronterar i ögonen. Ett tips är att skriva ner det du vill ha sagt innan. Så att du känner dig lite mer förberedd och självsäker.
Det bästa sättet jag vet är att försöka vara lugn när man pratar. En hetsig diskussion gör bara att man blir mer nervös och då kan båda råka säga saker man inte menar. Ingen är perfekt och om jag också har gjort något fel brukar jag erkänna det och be om ursäkt själv. Då framstår man som mer mogen vilket för mig har förbättrat självförtroendet.
Efter all drama i tonåren (usch va gammal jag låter!) kom jag fram till att det bästa sättet att undvika det som leder till konflikter är att hålla mig borta från sånt själv. "Behandla andra som jag själv vill bli behandlad" alltså. Inga lögner, inget skitsnack. Det är nog mitt bästa råd till dig, för det hjälpte verkligen. Jag tjafsar nästan inte alls med mina vänner idag och om det händer kan jag försvara mig lätt eftersom jag är säker på min sak.
Som vänner tror jag däremot också att det kan vara bra att prata ut om saker vid konflikter, eftersom man då lär känna varandra bättre genom att vara tydlig med vad som är okej och vad som inte är det. Sedan finns det de som fortsätter göra om sina misstag och sårar en. De är inte värda att lägga någon energi på. Ni kan ju umgås mer ytligt och socialt någon gång ibland, om det känns jobbigt att säga upp kontakten helt, men låt bara de som vill dig väl komma nära.
Det har i alla fall jag gjort. Försiktigt har jag slutat höra av mig till de som får mig att må dåligt och är kräsen när det gäller de jag kallar mina riktiga vänner. Samtidigt förväntar jag mig inte för mycket av dem heller, för att inte bli besviken och jag litar faktiskt bara fullt ut på min familj och min pojkvän. Det kanske låter lite trist, men det skyddar i alla fall mig från att bli sårad bäst. David och jag har tex varit tillsammans i snart sex år och bara under det senaste året har jag berättat några av mina mest personliga hemligheter för honom.
Så var försiktig. Var kräsen. Och var den vän du skulle vilja ha själv. Stå på dig, låt ingen få dig att må dåligt. Du är värd bättre vänner. Det finns bättre vänner. Livet är för dyrbart för att man ska leva det med människor man inte mår bra av och ofta hamnar i konflikter med.
En massa chokladvarma kramar / Inés