Detta kärleksfulla sms fick jag av min Baba när Fredrik skulle firas och jag behövde portkoden till huset. Fast något säger mig att det snarare var min bror som skrev sms:et... Han är dum.

Jag är sugen på pepparkaksdeg. Bara deg. Typ, rulla ihop en klump till en avlång pepparkaksdegskorv och äta den som Tjorvens syster gör i "Vi på Saltkråkan". Jag och Sabrina brukade alltid härma henne när vi var små. Eller nu också i och för sig. Teddy eller Freddy, jag vet aldrig vem som är vem. Men det var några veckor sedan vi gjorde pepparkakor här hemma, så det finns ingen deg till mig just nu. Ibland är livet hårt.



På årets sats satte jag mer rör-ej-skyltar än vanligt, för att syskonen inte skulle hinna äta upp allt tills jag kom hem. Men det hjälpte såklart inte.

Telefonen ringer på jobbet vid stängning:

Jag: Café Söder Espresso, godkväll!
Syster: VAR ÄR MIN JULKLAPP?!!!!!!
Jag: Va?
Syster: UNDER DIN GRAN! DEN ÄR INTE DÄR! SKA INTE JAG FÅ NÅN JULKLAPP?!!!
Jag: Hahaha, jag visste att du skulle snoka din buse! Ta det lugnt, jag har inte slagit in den än!
Syster: Åh... Jaha.

Tiden går fort gott folk. Det är typ bara en vecka kvar till julafton nu. Så när jag kom hem från jobbet är det kanske inte så konstigt att syrran förtydligade att något viktigt inte får glömmas tills dess. Något viktigt och stort tydligen.

Syrran har lyckats. Hon har gjort det. Det absolut roligaste, bästa och mest klockrena buset i mitt rum - nånsin! Eller i alla fall hittils. Som hon mer än väl vet var kiss-och-bajs-humor min grej när vi var små... Okej då, det är det kanske fortfarande... Hur som helst hade hon därför fått till det riktigt bra med mina fina julrenar och lite russin när jag kom hem från jobbet i lördags. Skåda mästarnas mästerverk:



Bäst var ändå Babas kommentar till det hela: "Neej, det är feeel! Det ska inte vara en hög. De bajsar ju samtidigt som de går så lägg det i en rad istället!"

Jag vet inte riktigt vad jag tror om livet efter detta. Men att komma till himlen vore ju inte så dumt och det krävs tydligen bara lite barista-kunskaper för det:

Jag: Så! Där var dina caffe latte klara. Varsågod!
Gäst: Åh! Tack! Nu har du en säker plats i himlen!
Jag: Hihihi! Aa, jag hoppas i alla fall det!
Gäst (som plötsligt slutar le och blir allvarlig): Jag ordnar det åt dig.

Japp. Syrran var här igår.

Min arbetskompis Rosie är rolig. Måttligt rolig.

Rosie: Inés! Vill du ha sportbladet? Hihihihihi...
Jag: Hahahahaha!
Rosie: Hahahahaha!
Jag: Jättekul.
Rosie: Men titta! Det är rooosa!

Hon har faktiskt en poäng.

Fast jag är en sån där som bara är allmänt intresserad av sport. Lagom allmänt intresserad. Typ sådär lagom allmänt intresserad att... jag bara brukar bläddra förbi det. Om jag ska vara ärlig alltså. Men för pojkvännens skull kanske det är dags att börja ögna igenom de där rosa sidorna. Så att jag slipper "mm:a" och "aa:a" totalt ointresserat varje gång han pladdrar på om sånt som liknelser mellan Fernando Torres och Judas. Kolla, jag kan i alla fall hans namn?

Till jobbet kommer det ibland lite äldre gäster som inte hör så bra och då brukar det bara vara att luta sig närmare, använda lite teckenspråk, tala högt och tydligt och... för att använda ett roligt ord: artikulera. Och ibland funkar inte ens det.

Jag: Hej hej!
Gäst: MARÄNGTÅRTA!!!
Jag: Oj! Eh, okej, du vill ha en bit...?
Gäst: MARÄNGTÅRTA!!!
Jag: Ja, javisst! Vill du ha lite grädde eller vanlijsås till?
Gäst: JAG VILL HA MARÄNGTÅRTA!!!
Jag: Självklart ska du få marängtårta! Ähum, men... VILL DU HA GRÄDDE ELLER VANILJSÅS TILL DEN?
Gäst: DET ÄR INTE JORDGUBBAR I!
Jag: Öh... Hehe, nej, det är det inte. Mild smak av citron bara.
Gäst: MARÄNGTÅRTA?
Jag: Ja, marängtårta.
Gäst: * tyst *
Jag: Eh... Så... Ähum. VILLE DU HA GRÄDDE ELLER VANILJSÅS TILL MARÄNGTÅRTAN?!!!
Gäst: * stirrar på mig en stund och nickar sedan *
Jag: Ja! Då ska du få det! Men... VILKET VILL DU HA?!!!
Gäst: Nej tack. Jag vill ha marängtårta.

En vettig människa hade nog skitit i det där med grädde eller vaniljsås redan efter det första "MARÄNGTÅRTA!"- skriket, men jag är tydligen bara korkad och envis som synden (otroligt roligt ordspråk jag lärde mig av mamma igår btw!). Detta slutade lyckligt i alla fall, mina damer och herrar. Hon fick sin marängtårta.

Mamma prenumererar på en damtidning som heter "Allas" och när jag bläddrade igenom en sådan när vi löste korsord i Tunisien fick jag syn på något som fick mig att börja gapskratta. Det finns en sida där man kan få råd av en sex och samlevnadsexpert och det är ju jättebra. Men det jag inte kunde låta bli att skratta åt var ett typiskt i-landsproblem någon vid namn Thomas hade. Förlåt Thomas, må karma slå tillbaka på mig med rätta, men snälla människa...

"Hon äter med öppen mun"

"Min fru tuggar med öppen mun vilket jag har svårt att stå ut med. Jag har försökt att tackla problemet med att inte äta tillsammans med henne så ofta, men det blir ju ohållbart. Sexlivet ligger nere eftersom jag känner mig mindre och mindre attraherad av henne när jag retar upp mig på hennes sätt att äta. Tuggummituggande med öppen mun och blåsande av tuggummibubblor spär på eländet. Jag tog mod till mig en morgon och kommenterade hennes sätt, då blev hon skitförbannad. Den dagen åkte jag hem från jobbet på lunchen och grät. Jag har svårt att se en framtid med någon som jag inte vill sitta och äta tillsammans med. Hur ska jag få henne att förstå? Funderar på att ge upp äktenskapet."

På jobbet så känner jag ibland för att spotta i vissa gästers kaffe. Tråkigt nog är jag för feg för det.

Man lär sig mycket av att jobba på café och träffa nya människor varje dag. Se hur folk är och hur man ska hantera dem. Ibland kan det vara riktigt roligt, ibland åh-jag-vill-bara-köra-en-gaffel-genom-ögat-jobbigt och ibland väldigt udda. Konstigt. Förvirrande:

När det är så underbart väder som det har varit idag brukar vi ha dörren till baksidan öppen här hemma. Nackdelen med det är då att främmande djur kan smita in.

Ibland förstår inte jag mina föräldrar.