I och med att jag, Fia och Bella har olika arbetstider, pluggscheman och tidsslukande intressen är det inte alltid så lätt att pricka in dagar vi kan ses. Men nu lyckades vi - två dagar i rad till och med! Och det var härligt. Jätteskönt att få prata av sig lite, lyfta upp varandra och skratta. Umgås helt enkelt. Det är viktigt, när det annars känns som att man inte gör annat än jobbar. Och till helgen blir det fest med fler brudar, så det ser jag fram emot!

Jag brukar inte förvänta mig så mycket av mina vänner. Därför brukar jag bli extra förvånad och extra glad när de visar att de bryr sig om mig. Som med den här till exempel:









Amanda köpte den här prydnadsskon till mig när jag var på Kreta - bara sådär! Helt utan anledning! Eller nej, enligt henne så "tänkte hon på mig när hon såg den" och "tyckte att jag skulle ha den". Hur obeskrivligt omtänksamt och gulligt är inte det?! Jag blev så glad att jag inte visste vad jag skulle göra. Kramas? Gråta? Fria? Och även om skon är ursnygg var det inte den som gjorde mig så glad, utan snarare det faktum att hon gjorde en sån fin gest - för mig.

Vissa delar vänskapshjärtan, men vi delar vänskapsskor.
Tusen tack Amanda, min shoesoulsister! Jag älskar dig!